Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1867, sida 1

permanent universalkomitö samt på de eligiösa frågorna, hvilka han förklarade ätskiljaktiga från de politiska. IIans örslag om att göra kongressen till ett oncilium mottogs med mycken köld, t. o. n. af hans ifrigaste anhängare, och hans al betecknas som ett nederlag tör honom. Sin helhet erbjuder denna resultatlösa congress en mängd excentriska scener och ttranden. Så förklarade Ouinet i ett )oetiskt föredrag, att samvetet nu var utlödt hos menniskoslägtet, och Garibaldis idjutant nedlade alla de dekorationer, som han mottagit på valplatsen. Nellan venne af de mest bekanta tyska medlemmarno uppstod en häftig strid. Den ene af dem, — den från parlamentet i Frankfurt år 1848 för sin vältalighet bekante Simon — som lutar till republiken, hade nemligen hållit ett energiskt tal mot den preussiska politiken och kallat slaget vid Sadowa för ,en skam för Tyskland. Häröfver blef d:r List från Königsberg högligen förbittrad och yttrade sig i så opassande ordalag, att presidenten — Jolisaint — flera gånger måste hålla honom till ordning, hvilket List lade sig så nära, att han genast lät utstryka sitt namn från förteckningen på kongressens medlemmar. Från flera håll höllos socialistiska tal, och fransmannen Lemonnier förklarade, — som redan är meddeladt — att endast republiken kunde göra ett slut på krigen. De moderata och konservativa schweizarne visste, att demokrater och revolutionärer från alla länder skulle strömma samman för att predika fred, men, väl att märka, med förbehåll deraf, att deras radikala principer i religion och politik törst blefvo genomdrifna. Långt ifrån att öfverlemna terrängen till sina radikala motståndare, hade flera af de förstnämnda stämt möte, hvarigenom naturligtvis diskussionens häftighet ökades. En af vice presidenterna — den bekante Jazy — påstod, under ett häftigt tumult, att man sökte beröfva schweizaren ordet, samt fann sig föranledd att nedlägga sin värdighet som vice president. Det synes bekräfta sig, att Garibaldi redan den 11 på morgonen i all hemlighet begifvit sig från Geneve. I det telegram, som meddelade detta, hette det, att mötet åter varit långt och stormande; det tillades t. o. m., att en af medlemmarne — Dupasqulier — tillvitat församlingen ,,dess anfall mot Gud. Kort sagdt, kongressen anses som fullkomligt misslyckad, och ett telegram har meddelat, att ett stort folkmöte hölls i Geneve den 11 dennes, för att protestera mot den riktning, kongressen tagit, samt mot den revolutionära karakter, som de franska socialisterna påtryckt densamma. Jules Favre och Louis Blanc hade skriftligen ursäktat sig, att göromål och sjukdom hindrat dem att öfvervara förhandlingarne. Som naturligt är, har kongressen isynnerhet funnit onåd hos den franska officiösa pressen. ,,France säger rentut, att en omhvälfning af den bestående ordningen genom revolution är kongressens egentliga syfte; på liknande sätt uttala sig , Patrie, ,Pays och andra officiösa tidningar. Icke heller för det demokratiska ,,Siecle finner kongressen nåd, så mycket mindre som nationalkänslan i Frankrike sårats derigenom, att en belgisk medlem betecknat den franska fanan som ,,despotismens sana. Den polske emigranton Ladislaus Mickiewitz — som för öfrigt i politiskt hänseende öfverensstämmer med flertalet af kongressens medlemmar — har offentliggjort en brochyr, ,Prestation polonaise contre la paix, i hvilken han uti polska emigrationens namn uttalar sig mot freden, enär polackerna endast genom ett krig med Ryssland kunna vinna sina nationella syften. SPANIEN. Från Madrid skrifves till, Independance belge den 6 dennes: ,,Afrättningar hafva redan börjat i Tarragona, Valencia och andra städer; krigsrätterna göra korta processer och sköta sitt bedröfliga yrke helt och hållet efter regeringens befallningar. För att injaga ännu större förskräckelse hos dem, som skulle vilja försöka att deltaga i någon ny uppresning, dömas de olyckliga icke att skjutas, utan dödas på skymfligare sätt. Tyenne inneånare i Valencia hafva lidit sådane straff; i Barcelona fem. Hundratals mindre skyldiga instickas i bagnos (fingelserna), för att der undergå 12 å 20 års tvångsarbete. De moderataste förskräckas vid blotta tanken på de åtgärder af stränghet, som förberedas för mängden af de olyckliga, som gripas med eller utan vapen. De hoppas ännu alltjemt, att drottningen sjelf skall bäfva tillbaka för så mycken blodsutgjutelse samt icke dröja att utnämna en öfvergångsoch försoningsministör, hvilkens speciella uppgift skulle vara att återföra progressisterna till laglighet på bekostnad till och med af ganska stora koncessioner. TURKIET. Den orientaliska — eller rättare sagdt den kandiotiska — frågan synes hafva tagit en vändning, som icke bådar något godt för uppfyllandet af de förhoppningar, hvilka å de grekiska patrioternas sida blifvit hysta med afseende på upproret på Kandia. Under det kandioterna i förening med grekiska frivilliga i nära ett helt års tid kämpat en förtviflad strid, der ändamålet tydligen varit lösslitandet från det turkiska väldet, har stormakternas diploÅA— AD —— PR PD TAcLk — — — —— — — —cr-— — KR