Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1867, sida 3

Osterrikiska dynastiens och rikets frivilliga afsöndring från Tyskland blef förra äret en välkommen, men afgjord verklighet genom historiens hämnande gång, som den 19 Juni detta är genom hans egen brors Maximilians afrättning medelst likartad ståndrätt med en förfärlig, fast rättvis vedergällning hemsökte samme kejsare, som sanktionerade Robert Blums mord genom ståndrätt. Nu hafva vi sett den stolte kejsar Frans Joseph ödmjukt anhålla hos den republikanske presidenten om utlemnandet af hans kejserlige broders lik, och hans böner hafva understödts af hela Europas sympathier. Hans anhållan har blifvit beviljad, och ett kejserligt österrikiskt krigsskepp bär nu öfver atlanten ,,den ädlaste IIabsburgarens lik. Nu är tiden inne för de ännu lefvande medlemmarne af Robert Blums familj — för alla liberala representanter af tyska folket i de olika länderna och parlamenten — för hela tyska folket — att af österrikiske kejsaren — den ende, som bör ansvara för krigsrättens dom — Maximilians broder — anhålla om ögonblickliga utlemnandet af de dödliga qvarlefvorna efter den store martyren, förkämpen för Tysklands nationella frihet, för att i hela nationens namn hedra dem med en passande begrafning i vigd jord, och uppresandet af ett monument deröfver. Efter de nyligen timade sorgliga tilldragelserna lärer österrikiska regeringen svårligen afslå denna begäran. Medgifvandet af densamma är en hederssak för såväl kejsaren, som för hans förste minister, hr von Beust, Robert Blums landsman. Men den högtidliga jordfästningen, liksom monumentets uppresande, är en hedersskuld för hela tyska nationen.