Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1867, sida 3

Blandade ämnen. Kejsar Napoleon den förste var, som bekant särdeles ordentlig och noga i alla förhållanden äfven i sin enskilda ekonomi. Ett bref, som lem: nar ett rätt märkligt bevis i detta hänseende, fin nes upptaget i det sednast utkomna bandet a hans brefvexling. Det är dateradt ,, Augusti 1811: och stäldt till den dävarande palats-marskalken general Duroe, som deri erhåller förhållnings order med afseende på den kejserliga garde roben och anbefalles att anskaffa åtskilliga kläder enligt en af kejsaren personligen uppgjord förteck: ning, med tillagda föreskrifter angående plaggen: pris, levereringstid o. dylikt. Så befaller kejsarer anskaffandet af 2 grenadier-och 2 jägareunifor mer med epåletter, hvardera till ett pris af 36( francs, men af sådan beskaffenhet, att de kund hålla i tre år, 2 jagtuniformer 3 425 francs, 2 civila rockar å 200 francs, 48 par byxor och et liknande antal hvita västar till ett sammanlagd: pris af 3,600 francs, och allt beräknadt på at likaledes hålla i tre år. Derefter komma orderns för anskaffande af skodon, linne och underkläder hattar, halsdukar o. s. v., som bringar beställningens sammanlagda summa upp till något öfver 14,000 francs. — Man måste i sanning förvånas öfver, att en man, hvilken på den tiden så att säga höll Europas öde i sin hand, kunnat ha tid och lust att sysselsätta sig med dylika detaljer. En styrkedryck ur grafven. Från nordöstra Upland berättas: Det är oss allom kändt, att mycken vidskepelse ännu råder i landet; dylikt otyg saknas ej heller i denna landsort. Sålunda är det här ej sällsynt, till förekommande af att de döde skola ,gå igen, att man nedlägger i deras likkistor något föremål, som för de aflidne varit synnerligt kärt, t. ex. penningar, tobakspipa och pung, snusdosa 0. s. v.; nyligen hittades derföre vid gräfningen af en graf en flaska med klart fluidum; flaskan var väl korkad och dess egare hade vid sin hädanfärd slutat känna sig törstig, hvadan han lemnat flaskan orörd, till stor glädje för vår dödgräfvare, som på mindre vanligt sätt blef bjuden på en bastant sup, som under årens lopp legat till sig. Visserligen tvekade han i förstone huruvida han skulle våga förgripa sig på det ur Stygens böljor upphemtade eldvattnet, men lukten var inbjudande och törsten öfverväldigande; gubben tycks ej heller må illa af kalaset och har, underligt nog, ej hemsökts af något spöke, som återfordrat sin egendom. Anekdot om major Myhrberg. Snällpostens Stockholmskorrespondeni skrifver: Jag kan berätta en liten anekdot, som jag för kort tid sedan hörde af en finne, om den bekante major Myhrberg. Min sagesman hade hört den af major M:s egen mun. Mvhrberg befann sig i Paris. Han hade en längre tid väntat på en penningremiss och var, då denna fortfarande uteblef, i stor förlägenhet. I en stad såsom Paris och med de relationer Myhrberg der egde, hade en dylik förlägenhet lätt blifvit afhjelpt, men den gamle krigaren var för stolt att i sitt närvarande tillstånd uppsöka någon af sina förnäma eller mäktiga bekanta, och var dessutom van att umbära. En dag hade han imellertid vågat sin sista sou på ett af dessa restaurationslotterier, der man mot en ringa afgift erhåller ett litet bröd och rättighet att trenne gånger sticka gaffeln ned i en kokande soppkittel, för att derur, möjligtvis, uppharpunera någon köttbit. I ej det bästa lynne vandrade Myhrberg fram bland hvimlet på gatorna, då han hastigt tilltalades at en fattigt klädd man. — ,Nej, jag bedrar mig ej! Det är ni, mon gåneral. Jag kände genast igen erl! Myhrberg såg på mannen och letade förgäfves i sitt minne efter dragen af den person, hvilken stod framför honom. — Ni känner troligen ej igen mig, fortsatte mannen, ,men jag är polack och har haft äran slås under ert befäl vid Grechow, vid Ostrolenka, vid .... men, mon gåneral, ert utseende, er drägt tyder på, att ni ej befinner er i de bästa omständigheter! Skulle ni, en sådan man, lida nöd? Ah! Att ej kunna hjelpa er! Men jag är sjelf utblottadMyhrberg förklarade, att det ej var så illa, som det kanske tycktes, ech att det blott var en tillfällig förlägenhet, som orsakat det bryderi, hvari han befann sig, samt började med polacken ett samtal om deras gemensamma minnen från frihetskampen 1830. Då de skildes, frågade polacken: — Tillåter ni, att jag någon gång helsar på er? Gerna,, svarade Myhrberg, lemnade sin adress, tryckte sin gamle vapenbroders hand och aflägsnade sig. Dagen derpå erhöll han i sitt logis en biljett af ungefär följande innehåll: ,En olycklig anropar er hjelp: Infinn er i huset n:r 0, Rue etc., så fort som möjligt! En dylik bön hade ännu aldrig förgäfves stälts till Myhrberg. Han infann sig på det anvisade stället och inträdde i en liten vindskammare, der han möttes af en ung, vacker flicka. — 3ag är polska, började hon, ,jag är således all tack skyldig er, som så tappert stridt för mitt olyckliga fädernesland. Jag hör af en landsman, att ni befinner er i förlägenhet. Jag är endast en fattig dansös, men jag har pantsatt mina nipper, jag har årlac tillsammans hvad jag kunde, och se bär, tillade hon, räckando Myhr