Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1867, sida 2

ill de fyra eller fem vigtigaro städer, som innas i det ofruktbara och öde kejsardönet, utan äfven till de samlingar af små ms och kojor, som finnas bland sanden och träsken i stepperna och som oegentigt benämnas städer. Furstinnor i proinserna, hvilkas hus knappast hafva en lörr eller en hel fönsterruta, och hvilka po och lefva tarfligare än mången engelsk sjömanshustru, skola likväl hafva sina räger från Paris och bevista, otvättade, men gnistrande af juveler, guvernörsbalerna, hvarest man får se mera guld, spetsar och diamanter på drägterna än vid den mest lysande mottagningsdag i London: Adeln är ruinerad, skuldsatt och utarmad, hvilket likväl ej hindrar dess medlemmar från att vara lika stolta, som de äro oupplysta. Deras antal är ofantligt. Sexhundrade af dem bära samma namn, och de äro ändå alla af furstlig ätt! Sexhundrade furstar, hvilka ej på några vilkor kunna förmås att på hederligt vis förtjena sitt bröd, och hvilka ej hafva någon egentlig egendom, som de kunna kalla sin, och hvilka alla äro orubbligt öfvertygade om, att de äro af qvasi-kejserlig rang och värdighet! Ryska adeln är, med högst få undantag, oduglig till allting utom militärtjenst. Nästan alla vigtigare embeten i riket måste derföre öfverlemnas åt utlänningar, såsom till exempel den nu aflidne utmärkte diplomaten grefve Nesselrode; grefve Caucrine — den störste finansminister som någonsin förvaltat kejserliga skattkammaren; familjerna Todtleben, Liiders, UngernSternberg och flera andra sådana namn, som man ser förekomma i rikets vigtigare civila och militära embeten, äro alla utländska. Fjelfva kejserliga familjen är tysk. Ett högst eget förhållande i alla angelägenheters behandling har alltid varit en följd häraf. Nästan alla utlänningar, som ankommit till Ryssland, hafva föredragit att qvarstanna i S:t Petersburg under hofvets eller sitt lands ambassadörs beskydd, allt efter: det större eller mindre anseende den sednare åtnjuter. De hafva funnit det angenämare och säkrare. De hafva qvarstannat der, — möjligtvis då och då görande en liten utflykt till Moskwa sedan jernvägen öppnades, (den dyrbaraste jernvägsanläggning i verlden) -— och vid hemkomsten igen veta de ej mera om återstoden af det ofantliga riket, än de veta om Madagaskar eller Sarawak. Rysslands egentliga sociala tillstånd beskritves lättast med ordet: hopplöst. Det är sådant att det omöjligt låter förbättra sig under denna, knappt under de nästkommande generationerna. Det finnes ingen medfödd bildning; — någon sådan är ej möjlig! Visserligen förekomma ofta stora bjudningar, till hvilka komma en mängd folk i dyrbara kläder, och som dansa, spela höga spel och dricka uti elegant upplysta rum, men hvad man totalt saknar i Ryssland är hvad man vanligtvis kallar god ton — ledig och qvick konversation — artigt och förekommande sätt! — Den, som önskar se hos sig verkligen bildade och väluppfostrade personer, som hvarken vilja spela, slåss eller dricka — han måste ovilkorligen inbjuda någon eller några framstående personer — någon af diplomatiska kåren, en märkvärdig fremling eller resande eller något dylikt. De infödda ryssarnes sällskapskretsar äro fullkomligt halfvilda. Personer, som hafva råd att uppoffra penningar, visa osta den mest storartade gästfrihet, men samtalstonen der är lika rå och osmaklig, som på den sämsta krog. Deras ömsesidiga besök hos hvarandra vara så länge hvarochen behagar — de äta af rätterna när de blifva hungriga — dricka sig berusade af sprit — lägga sig att sofva på soffor, stolar eller på spiselhällen — och lemna sällskapet när de blifva trötta eller missnöjda. På sina resor äro de ej serdeles besvärade af en mängd effekter: en unisormsrock, med axelband tör högtidliga tillfällen — en mössa — ett par vida pantalonger — en lång kappa med kapuchong att sofva i — ett par fernissade stöflor med jernbeslagna klackar att begagnas i snö och regn — se der hela deras anspråkslösa garderob, den de föra med sig hvart de gå! — Flera högt uppsatta personer i Ryssland hafva aldrig i hela sitt lif sofvit ordentligt afklädda i en bäddad säng --— möjligtvis undantaget när de tasit ångbad! Detta är ingen öfverdrifven målning — den framställer klart och öppet sakernäs verkliga ställning. För icke längesedan tilldrog sig att tvenne högre officerare, hvilka voro på