Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1867, sida 3

med upphört i Mars eller April månad detta år. Samma dag mordet upptäcktes infann hon sig tvenne gånger i det hus, der den mördade bodde, och af sådan anledning kallades hon att komma tillstädes vid polisförhöret i Laurells bostad, för att, hon liksom alla de andra tillkallade, upplysningsvis höras. Hennes uppträdande dervid ådrog henne genast en viss uppmärksamhet och, utom det att hon esomoftast beträddes med tvetalan, förckommo emot henne några omständigheter, hyilka hon icke kunde nöjaktigt förklara. Dagen derp eller på Fredagsmorgonen den 6 dennes påträffades bakom en soplår inom den egendom, der Larsson ller Friberg (såsom hon vanligen låter kalla sig) iv boende, ett knyte, som vid närmare påseende befanns innehålla en något begagnad, halfsmutsig hvit underkjortel, ett par fruntimmers-kalsonger mt några andra smärre linnepersedlar. Ufter rom till polisen meddelad underrättelse sökte an få upplysning om hvem dessa persedlar till.örde, och långt omsider fick man tag uti en qvinna, m bestämdt igenkände desamma säsom tillhöriga öken Laurell. Härtill kommer att trenne personer, boende inom meranämnda egendom, neml. ofvansagde guldsmedsgesällen Friberg, hos honom och Larsson inneboende hustru Johnsson samt hustru Arna C. Granlund, sammanstämmande inty: Friberg och Johnsson: att ogifta Larsson-Friberg på Thorsdagsförmiddagen den 5 dennes (några timmar förrån mordet upptäcktes) hemkommit klädd uti en hvit underkjortel, hvilket så mycket mera ådragit sig vittuenas uppmärksamhet, som hon förut icke egt någon sådan, och hvaröfver de också uttryckte sin förvåning. Larsson-kriberg hade derföre på eftermiddagen tagit kjorteln af sig och lagt den på sängen, men hvart den sedan tagit vägen, hafva dessa vittnen icke kunnat upplysa; samt Granlund: att hon på Thorsdags förmiddagen sett Larsson-Friberg komma hem, klädd uti en hvit, nystärkt underkjortel, hvarvid äfven hon fäst synnerlig uppmärksamhet. Dessa vittnesmål har man ställt tillsammans med de bakom soplåren funna linnepersedlarne, och Larsson-Friberg undergick i Lördags afton ytterligare förhör, i ändamål att förklara sig häröfver, men hon förnekade då på det bestämdaste sanningen af hvad ofvanstående personer berättat och påstod alltjemt att de talade osannt och endast ville bringa henne på fall. Vidare förekommer mot ogifta Larsson-Friberg, att i hennes bostad frats ett par gamla tygkängor, hvilka hon den gavarande dagen haft på sig; och dessa kängor har hon samma dag, enligt hvad hon medgifvit, tvättat, för att, såsom hon påstår, frigöra dem från murbruk och annan smuts. Å dessa skodon sinnas emellertid märkbara spår efter blodfläckar, och då hon härpå gjorts uppmärksam, har hon deråt sökt sva en helt annan, naturlig förklaring. LarssonFriberg har på Thorsdags f. m. kl. omkring 9 gått att söka fröken Laurell och ringt på klocksträngen, men derefter aflägsnat sig utan att taga i dör ren, ehuru hen medgifvit sig vara väl bekant dermed att fröken L. var mycket försigtig med att hålla dörren stängd. Ett par timmar sednare kom hon återigen dit och fann då folk der, hvilka upptäckt att tamburdörren stod öppen. Anledningen till dessa besök (hvilka man vill anse henne hafva gjort i ändamål att från sig afleda alla misstankar) påstår hon vara den, att fröken L. ett par dagar förut skickat bud på henne, men för denna budskickning har Larsson-Friberg icke kunnat nöjaktigt redogöra. Beträffande Larsson-Fribergs sinnelag och möjligheten att hon, efter att hatva blifvit bragi i uppretad sipnesstämning, kunnat våldföra sig å fröken Laurell, har blifvit upplyst af, bland andra, den med heane sammanboende gesällen Friberg, att hon under deras mångåriga sammanlesnad flera sånger rusat på och slagit honom och dervid blift så utom sig att hon fattat tag i hvad som helst för att slå till honom. Hörd öfver de här ofvan angifna, med flera för ogifta Larsson-Friberg besvärande omständigheter, har hon gjort temligen svaga törsök att förneka sanningen af desamma. Ofverståthålareembetet har derföre på grund af hvad sålunda mot Larsson-Friberg förekommit förklarat henne skyldig träda i häkte; och är ransakningen uppskjuten i och för anskaffande af vidare bevisning. Obduktionen å liket. I Lördags e. m. verkställde t. f. förste stadsåkaren Blachet obduktion å liket, som på en bär blifvit fördt till Carolinska Institutet i samma skick, hvari det anträffades i den omtalade skrubben invid köket. D:r Blachet, som under en följd af 25 år verkställt otaliga många obduktioner, och bland annat på under sednare åren mördade öfverstinnan Selerholm, snickaren Rundström, brukspatron Wegelin, som var rysligt illa tilltygad, m. fl., lär hafva försäkrat, att af alla dessa begångna mord intet kan i gräslighet jemföras med det på fröken Laurell. På hela hufvudet förmärktes en otalig mängd trekantiga hugg efter denna knif, som var gammal, lång, trubbig och bred i ryggen; äfven i nacken syntes hugg; i pannan och på kindbenen voro större blånader, säkert åstadkomna genom en mortelstöt, som fanns i skrubben; det venstra ögat var helt och hållet utrifvet, under det högra funnos knifhugg; näsan var full af rifna sår; i deu ena mungipan hade eldgaffeln inträngt till roten på tungan och utryckt densamma; i ansigtet, i synnerhet på det venstra kindbenet, syntes stuckna sår efter gaffeln. På struphutvudet, på en yta, så stor som en specieriksdaler, hade den mördade 30 större och mindre trevinkliga hugg efter knifven, af hvilka några trängt genom struphufvudets brosk. Snedt öfver den venstra handen syntes efter knifven ett djupt gående sår. Den mördade hade säkert sökt att värja sig och fattat om knifven, som likväl blifvit ryckt ifrån henne. Men icke nog med allt detta, som tyckes hafva varit mera än tillräckligt för att mörda en meniska, — på den nedersta delen af magen, på en äck, så stor som en flat hand, funnos 20 sår, tillfogade äfven med knifven. Af dessa hade många gått genom bukbetäckningen. Sannolikt har mordet tillgått så, att sedan fröken Laurell blifvit kastad baklänges i skrubben, knifven först blifvit använd och så efter hvartannat bordsgafflarne och eldgaffeln, så framt hon icke med denne blifvit inskuftad i skrubben, hvarefter knifven, som låg på spishällen, var lätt att tillgripa. Sedan en korg och ett ämbar, som funnos i skrubben, fallit ned -på den aflidna, har, såsom man förmodar, den, som begått mordet, ämnat att gå, men för att vara riktigt säker på att allt var väl förrättadt, hukat sig ned, dragit AAA — 12 — ma on a4 Dasga oillada