Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1867, sida 3

vetskap om eller delaktignet 1 Drottet. ee UÄUEAEH— 2 Blandade ämnen. Spanska flyktingar vid Pyrencerna. 1 -Journal de Houen berättas följande nyligen passerade händelse. De franska auktoriteterna ha erhållit mycket noggranna och stränga instruktioner angående både de från Frankrike kommande spanjorer, hvilka vilja återvända till sitt fädernesland, och de från Spanien kommande flyktingar, som vilja söka en tillflyktsort i F rankrike. En holisassistent var, i enlighet härmed, ifrigt på vakt på något afstånd från en gränsstation i Pyreneerna. Ian patrullerade oupphörligt fram och tillbaka, spanade åt alla håll och var i en beständig ångest, att något skulle undgå hans uppmärksamhet. I de rapporter han emottagit, hette det, att sex misstänkta personer ämnade sig öfver gränsen. Man måste desto mer gifva akt på dem, som de voro försedda med pass i fullkomlig ordning, men ej innehållande deras verkliga namn. För öfrigt medföljde intet signalemend, icke den ringaste vink, hvarefter man kunde anhålla en enda af dessa personer. På en af sina upptäcktsturer möter polisassistenten sex resande: här har han alltså just det ominösa antalet sex framför sig! De äro mycket skäggiga, solbrända och beväpnade med tjocka käppar. Assistenten befinner sig ensam med dem, men han är en modig man; han känner sin pligt, hvilket dock ej hindrar honom att vara höflig. Han går dristigt fram till de resande, visar dem sitt skärp och börjar göra dem frågor. En af dem, en ung man med ett krigiskt utseende, svarar honom; de andre förhålla sig tysta och visa sig fulla af respekt för den talande, hvilken tyckes vara deras anförare. Denne framtager en bundt pass ur fickan och lemnar dem åt assistenten. En sådan samling pass i en enda plånbok förekommer öfverhetspersonen misstänkt. , Mina herrar, säger han, ni torde ha godheten att f mig. — Men vi skola åt det hållet.s — ,,Ja visst, åt Spanien till. Men ni måste finna er uti att gå tillbaka ett litet stycke samma väg, som ni kommit. Jag anser mig ej böra arrestera er ännu, men jag tror mig böra försäkra mig om, att ni verkligen äro de personer, för hvilka ni utgen er. Om den saken kunna vi tala närmare hos mairen., De resande förhålla sig lugnt; anföraren vågar göra ett par invändningar, men assistenten är orubblig — de måste följa honom. De framkomma till byn; telegrafen sättes i rörelse, och slutligen erfar assistenten, att han är i begrepp att arrestera kronprinsen af Preussen och hans ledsagare. Naturligtvis gjorde assistenten många ursäkter, men prinsen var sjelf den förste att trösta honom, i det han sade: ,,Ni har gjort er pligt och ni förtjenar endast beröm både för den tillämnade arresteringen och för den höflighet, Hvarmed ni gick tillväga. Den första tidning i Newyork var ,, Newyork Gazette, som började sin tillvaro Måndagen den 16 Oktober 1725. Den var ett veckoblad, försedt med en mycket tarflig afbildning af stadens vapen och med en vignett, föreställande ett ridande postbud. Papper och stilar voro väl endast simpla, men beskrifvas dock såsom rätt goda efter den tidens fordringar. Tidningen trycktes och utgafs af en engelsk qväkare vid namn William Bradford, som utvandrade till nya verlden år 1682 och år 1693 erhöll titeln ,,Kunglig boktryckare. Af ett nummer i en af tidningens första årgångar inhemtas, att utvandringen af irländare till Amerika redan på den tiden börjat. Det heter nemligen i numret för den 24 Juni 1728: ,I Onsdags anlände från Irland med skeppet ,Gecrge John, kapten Anthony Adamson, åtskilliga irländare, män, qvinnor, barn och tjenstefolk, bland hvilka ett antal handtverkare, isynnerhet timmermän, väfvare, skräddare, grofsmeder 0. s. v. Den, som önskar använda någon af dessas tjenster, kan hänvända sig antingen till nyssnämnda skeppskapten eller till superkargen, Samuel Moore. Det anmärkes, att handtverkarne äro villiga att mottaga såväl hvete eller hvetemjöl som penningar i betalning. — Bladet sysselsatte sig hufvudsakligen med koloniala angelägenheter, men försummade derför likväl ej att göra sina läsare bekanta med moderlandets och den gamla verldens förhållanden, ja, synes tillochmed med stor ifver hafva lagt sig på hofnyheter och meddelanden om de nyaste moderna både i London och Paris. Bladets grundläggare, hvilken, inom parenthes sagdt, uppnådde den höga åldern af 90 år, fortfor med dess utgifvande tills år 1742, då han på grund af sin höga ålder — han var då 80 år gammal — frånträdde redaktionen, hvarefter tidningens namn förändrades till Newyork Gazette and Weckly Postboy-, under hvilket namn den fortfor att ega bestånd ända till koloniernas uppresning. Grannlagenhet. Under en teologisk tentamen frågade professorn: ,,Har ni läst Pauli bref till de Filipper? ,,Jag läser aldrig andras bref, svarade studenten. Lyckad definition. , Men säg mig då, min bästa herre, frågade en gammal fru en tjock, dryg herre, som med kännaremin stod och betraktade ångmaskinen ombord på en ångbåt, rhvad ångan egentligen är för slag? ,Jo, ser ni, ångan det är — hm — det är — hm — ångan det är — ja det är — ånga! ,,Jag visste nog att dender gamla fyren icke skulle kunna säga er det., hviskade en matros, som i detsamma gick förbi, ,, men ånga det är en pyts vatten, som svettas alldeles för—dt. En gammal rättvisans tjenare. I Hötorgsvågen i Stockholm tjenstgör för närvarande en pålitlig vågbalans, som är försedd med det vör nadsbjudande årtalet ,,1620, då den lärer blifvit förfärdigad i Holland och medförd af någon köpman till Göteborg vid stadens anläggning. Huru — och ej ville uppfylla er begäran. Det eg jag förklarar detta frimodigt för er. D. för hvad ni, mig ovetande, gjort, ty —