Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1867, sida 2

; Finland. Användningen af mossa och svampar till födoämnen. Om nödbrödskomitens i Åbo verksamhet berättar en referent i Åbo följande: KomitEn har låtit inreda f. d. buldansabrikens vidlyftiga byggnad invid Slottsgatan. I nedra våningen finnas stora upplag af såväl ren som icke rengjord islandsoch renmossa. De till inrättninsen hemtade moss-sorter rengöras ifrån barr och annan orenlighet genom vanligt risåll af trä. Det sålunda rengjorda materialet rengöres ytterligare från mull och annat dylikt uti en rymlig tina med rent och kallt vatten. Vattnet aflappas och mossan frigöres från dess bittra smak medelst utlutning. För detta ändamål hälles uti samma tina friskt vatten och tillsättes ungefärligen 25 å 30 lod pottaska för hvarje lispund mossa. Till lutning kan ock begagnas vanlig stark byklut, helst af björkved, 2 å 3 kannor till hvarje lispund. Mossan står i lut ett helt dygn och omröres derunder flera gånger. Sedan lutvattnet aftappats hälles i tinan åter rent vatten, för att afskölja lutsmaken. Rent vatten ömsas i tinan två dagar i rad och två gånger hvarje dag, eller till dess mossan icke mera förändrar vattnet hvarken till dess smak eller utseende och mossan icke mera r bäsk smak. Härunder måste mossan ofta och väl omröras. Sedan mossan sålunda frigjorts från all bäsk smak, upplägges den att torka i friska luften, om väderleken är gynnande, på en å gården utspänd gammal hoplappad not och derefter uti en medelmåttigt uppvärmd ugn (då i ugnen kastadt papper ej förvandlas till brunt), hvarefter den males till mjöl och före begagnandet siktas af eleverna vid inrättningen. Af det sålunda beredda mjölet tillredes bröd på följande sätt: 5 fs. rågmjöl hopblandas af eleverna med 5 kannor friskt vatten uti ett surt kärl till deg, som lemnas att jäsa och syra till följande morgon, då fem 4. mossmjöl tillsättes uti degen och samma dag middagstiden åter 5 44. af samma mjöl och om aftonen lika stor mängd. Sedan får degen stå och jäsa till följande dagen, då den med rågmjöl bakas till bröd. Bröddegen bör likväl vara så lös som möjligt, emedan den eljest icke håller ihop. Till degen sättes en näfve salt och två näfvar kummin. Ugnen är starkt eldad och hålles ugnsdörren efter eldningen någon tid sluten, att värmen måtte jemnt fördelas i ugnen. Bröden hållas i ugnen tills de blifvit väl gräddade. Man låter dem sedan svalna något af och lägger dem i ugnen för andra gången, för att påskynda torkningen, som sedan med fördel går för sig i friska luften. Lämpligt och beqvämt sätt är att först rengöra mossan, torka och mala den till mjöl och först sedan luta mjölet innan det begagnas. Man var just nu sysselsatt att uti inrättningen göra äfven dermed försök. I inrättningen tillredes af islandsmossa ganska välsmaklig välling på följande sätt: man sätter lutad men omalen, till bitar sönderskuren, mossa i blöt uti kallt och rent vatten till natten, upptages om morgonen, sköljes i vatten och kokas tills den blir mjuk, dertill slås mjölk efter råd, samt kummin och salt. Välling kan jemväl kokas af kliet, som qvarblifvit efter siktningen, eller af mjöl, som dessförinnan likväl bör sättas i blöt uti kallt och rent vatten till natten. Att förhöja smaken kunna kålrötter eller rofvor tillsättas. Vid inrättningen tillagas tre slags bröd: 1) af renmossa, 2) renoch islandsmossa till lika delar af hvardera, 3) af islandsmossa. Bröd af första profvet är ganska ätbart och duger nog till nödbröd, det af tredje profvet är ofelbart det mest närande, men kännes för en ovan till en början något bittert (bitterheten torde dock försvinna, om mossan undergår tvenne lutningar), men brödet af andra profvet är välsmakligt. Eleverna handledas jemväl i att tillreda svampar. At dem erhålles utsökt och välsmaklig näring och den som engång varit i tillfälle att smaka en anrättning på svampar, kan ej nog förundra sig öfver den svarta fördom, som lemnar dylika naturens håfvor obegagnade. De i skogen samlade ätbara svamparne renas och kastas sedan i kallt vatten, förvällas, så att vattnet sjuder öfver, läggas sedan åter i kallt vatten för att kallna, hvarefter vattnet väl kramas ur dem, saltas med fint salt i träkäril med kummin till krydda och hållas under tyngd. Innan de begagnas sköljas de i kallt vatten. Sålunda saltade svampar kunna väl ätas med bröd och helkokta potäter. Men på dem kan jemväl kokas en förträfflig soppa. Uti inrättningen smakade vi på en soppa af svampar med något tillägg af kålrot, morötter samt obetydligt gryn. I brist på gryn, helst hafregryn, afredes soppan med mjöl, så att den blir simmig. Behörig mängd svamp sattes till natten uti kallt vatten, skars i bitar och kokades med omnämnda tillsatser och skummades under kokningen, som alltid bör iakttagas, äfvensom att