Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1867, sida 1

ker sig, sker detta med en konseqvens, som allmänt föranleder den tron, att det är något annat än fransmännens vanliga okunnighet om hvad som rör andra nationer. Så läser man t. ex. i dagens nummer af Gazette des Theatres: Den första skandinaviska konserten har egt rum på Operan, inskjuten mellan de tre första akterna af ,,Trubaduren och andra akten af, Giselle. — Programmet hade alltså blifvit denna gång förenkladt, och de danske och norske virtuoserne bestredo ensamma kostnaderna. Låtom oss genast säga, att framgången var stor och berättigad. Det är omöjligt att sjunga med mera behag och ensemble än desse unge män från Norden, hvilkas höfviska och destinguerade hållning genast väckte sympatier. Ingenting mera förtjusande, mera originellt, mera poetiskt än de melodier, som de utförde under den skickliga ledningen af sin anförare, hr Arpi. Publiken har beredt dem den mest lysande hyllning och har låtit dem sjunga flera stycken da capo. I sanning, sångföreningarne äro ett mäktigt medel för civilisationen, och musiken skall blifva i vår tid det kraftigaste föreningsmoment mellan folken. Det är omöjligt att förneka konstens brödraskap inför det resultat, som vanns i går, och hvilket, såsom vi hoppas, skall snart förnyas. Det låter icke förneka sig, att från början till slut anordningarne för den internationella täflan voro under all kritik. Det är ingen lätt sak att sammanhålla halforganiserade massor, men äfven svårigheterna afräknade, torde man nödgas påstå att vederbörande visade mera nit och välmening än organisatorisk förmåga. Allt var ett kaos, och ingen menniska visste något från det ena ögonblicket till det andra. Programmet blef i hvarje ögonblick upprifvet, och slutligen stod man alldeles utan. Kronan på verket var när vid prisutdelningen på Söndags middag i Prö Catelan estraden med ordförande, officianter, sånganförare och 40 sångarfanor ramlade till marken. Vid denna oförmodade knalleffekt var det lyckligtvis det komiska ijintrycket, som behöll slutliga segern. Summan är att studenternas öfverlägsenhet i täflingen var större än man bordt önska; att mångahanda förargelser förbittrat ett och annat ögonblick, men att det intryck, som vår sång och vår bildado ungdom här gjort, varit det allra bästa, och att mången yngling genom denna färd kommit i tillfälle att från ,,verldens hufvudstad samla en liten skatt af spridda minnen, som det kan vara kärt att stundom ännu på gamla dagar erinra sig vid den sprakande spiselbrasan i vår kära Nord. Den största artighet, som här bevisades de svenska studenterna, var väl när direktören för Theatre Francais inbjöd dem till en representation, med tillåtelse att sjelfve välja pjes och bestämma dag. Olyckligtvis fanns icke mera någon afton ledig, och man nödgades under uttryck af sin tacksamhet afstå från hedern att se verldens förnämsta scen uppträda enkom för den lilla elittruppen af svenska studenter. Vår korrespondent har skickat oss utdrag ur många tidningar i öfrigt, hvari Upsalasångarnes uppträdande på operan omtalas med lifligt beröm. Vi ätergifva deraf följande: ,Figaro-Programme omnämner först huru våra sångare framträda i deras hvita mössor och samlas omkring sin anförare, ,en tjock man af hög växt, hvilken ger signalen, hvaretter hundra röster höjas med en ensemble, säkerhet och aplomb, som är törvånande. Det säges vidare: . ,De unga sångarne hafva låtit höra sex körer efter hvarandra, hvaraf några egde en verkligt främmande karakter, af en djup melankoli, likasom nordens poetiska landskaper, under det andra voro utmärkta af en egendomlig sriskhot i accent och rytme. Kompositörerne af dessa körer, hvilkas namn angåfvos på affischen: Wennerberg, Pacius, Kapfelman, Kjerulff, Otto Lindblad, voro oss absolut okända, med undantag af den sistnämnde, om hvilken jag hört något talas. Ilan åtnjuter stort anseende i sitt land och har genom sina förtjusande sånger med pianoackompanjemang vunnit det smickrande namnet af, Nordens Sejadbert.:. De skandinaviska studenterna hafva gjort underverk. och deras friska och rena röster, af en fullkomlig korrekthet, deras utmärkta ensemble, deras känsla i rytme och intelligens i utförandet, deras djupa nyancering och det lyckliga urvalet samt den egendomliga karakteren af de stycken de läto höra, allt har tillvunvit dem en mycket smickrande och, såsom jag tror, alldeles oväntad framgång. om Ilela salongen var öfverraskad, hänförd, och hela verlden applåderade: artisterna i orkestern, habitucerna på parterren och i logerna och ända till claquen. Tre körer blefvo ropade dacapo och sångarne visade den goda takt att de icke repeterade mera än andra afdelningen af de tvåförsta.. I afseende s den tredje visade de publiken den artigheten att i dess ställe sjunga ett stycke, som icke var utsatt på affischen. Vid konsertens slut uppstod en allmän inropning, för att tacka dem för det nöje de beredt åt alla. Arthur Pongin. I ,Situation omtalar hr Arthur de Goctlogon huru han i Jönköping hade tillfsälle att höra Upsala-sångarne och förutsäga deras framgång i Paris. Han omnämner visare deras uppträdande vid täflingen, p Uperan och på theatre Lyrique, slutande med följande ord: De rosa i dag, medförande minnet af det mest sympatlliska mottagande och den mest berättigade framgång. . Vi äro dubbelt lyckliga att hafva kunnat applådera i Paris de svenska studenterna, vi som ännu hasva hjertat uppfylldt af det vänliga mottagande, som kommit oss till del i deras vackra land. De halva bordt se att om man i Sverge älskar rankå har man för dem i Frankrike en likvanipathic. — I ,Figaro skrisver hr Eugene Turhe AA annat: . : sinna en fullkomligare sambland — våster bildade icke Det är omöjligt asanorerna mangjutning (accord); deras vv -.. 8 (accord); deras IV syliga, —