Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1867, sida 2

de brunnar. AFRIKA. Det fredliga England synes nu — mot sin vilja — oundgängligen blifva inveckladt i ett krig med den halfvilde kejsar Theodor af Abyssin!en, hvilken — som bekant är — nu i fyra år, utan all giltig grund, hållit 10 engelsmän fångna och slipat dem från det ena fängelset till det andra. Under en tid gällde Negus Theodor som ett slags afrikansk Peter den Store, en äldig reformator, som i sitt af naturen å rikt gynnade och i geografiskt afseende fördelaktigt belägna land skulle skapa en ny era för sitt folk, hvilket allt ifrån romerska rikets tid bekännt sig till kristendomen, och som tillhör en ädlare race än de omgifvande sethiopiska folkstammarne. Det syntes i början, som om Theodor skulle ättsärdiga dessa förhoppningar. I sina örsta regeringsår gynnade han curopöerna — specielt de engelska och tyska missionärerna — i hög grad, men redan i det första decenniet af sin regeringstid förvandlades Theodors förkärlek för europåerna och deras civilisation till det häftigaste hat. Orsaken var följande: I Abyssinien, der medeltidens feodalväsen är rådande, hafva inre fejder och usurpationer under långa tider hört till ordningen för dagen, och Theodor — som sjelf kommit å thronen genom usurpation mot sin svå far — hade äfven att kämpa mot de svårigheter. Den engelske konsuln Plo den i Massaua — den förste diplomatiske agent, som någon europeisk makt hade ackrediterat i Abyssinien — understödde Theodor, i hvilken äfven han såg den store reformatorn, med alla de till hans disposition stående medel och bidrog icke litet 1, att kejsaren omsider blef erkänd i hela I det. Sedan Plowden blifvit mördad i en strid mot en arabisk höfding vid kuPp sten — hvilket Theodor hämnades genom utrotande af hela stammen — vände sig bladet. Plowdens efterträdare, Cameron, fick af lord Russell föreskrift att iakttagna dena strängaste neutralitet. Denna fina politik gick öfver Theodors begrepp; hun betraktade detta omslag som en dold fiendskap, blef misstrogen mot curopcerna, afslog ytterligare att gå in på de af dem föreslagna reformerna och började förfölja enskilda resande, hvilka inkommit i landet som naturforskare, elefantjägare eller för att omvända judarne. Emellertid hade han likväl icke helt och hållet öfvergifvit sin förra id6 om befästande af sin makt genom understöd af de hjelpmedel, som den europeiska kulturen kunde förskassa honom, och i denna afsigt beslöt han — likasom vicekonungen af Egypten, hans specielle rival — att söka tränga sig in i de curopciska staternas råd. Först tänkte Theodor, som ville hämma sig för Camerons neutralitet, att under Krimkriget taga parti mot vestmakterna, och till den ändan erbjöd han czaren en allians samt lofvade honom att angripa det turkiska riket söder ifrån och eröfra Jerusalem, förbehållande sig att vid delningen af de cröfrade länderna för sin del erhålla län!iini A