Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1867, sida 2

stora olyckor, och har på samma gång gifvit ett lysande vittnesbörd om den visdom, som dikterat denna statsförsattning. Men äfven med denna inskränkning hade li farorna varit stora, derest landet haft att emotse en fortsättning för lång obestämd tid af sådana brytningar. Men skulle ovilkorligen tröttna vid att se statens förvaltning förlamad genom sådana bedröfliga konflikter mellan den lagstiftande och exekutiva makten; man skulle icke vilja vara ständigt utsatt för vådorna af en möjlig ouppmärksamhet eller slapphet å kongressens sida, och man skulle heldre hafva gjort sig qvitt den stöstesten, som vållat all denna oreda. Men då har man för ögat, att hans regeringstid är snart slutad, och då har folket uti sina händer makten att välja en annan man till president. Litet tålamod allenast, och alla de öfverklagade olägenheterna äro förbi. Presidenten Johnson har åter tagit ett steg, som varit egnadt att bringa den slocknande elden till ny låga, nemligen då han afskedade krigsministern Stanton, hvars republikanska åsigter varit honom till förargelse. Denna åtgärd — ehuru förmildrad derigenom att general Grant åtagit sig den lediga portföljen — har från Andrew Johnson aflägsnat de få vänner han ännu kunde ega qvar i Norden. Men under all den ovilja, som denna oförlåtliga trotsighet framkallat, tröstar man sig med: , hans tid är snart ute; låtom oss lugnt afbida denna tid. Så skall Andrew Johnson — derest han ej begår uppenbara olag!ligheter, hvilket ej torde vara att befara — sitta orubbad på sin plats såsom president öfver jordens mäktigaste stat, intilldess hans tid är ute. Folkets vältärd är räddad, dess vilja har gjort sig gällande, statsförfattningen är oförkränkt, och republikens grundvalar äro icke försvagade utan befästade. Under en ärftlig monarki, ja till och med under ett riksföreståndareskap på lifstid, hade sådant varit omöjligt. Der finnes ingen laglig lösning af en sådan konflikt; der finnes blott våldet å ena sidan mot våldet å den andra, revolutionen mot den monarkiska maktfullkomligheten. Men innan det kommer derhän, hafva gemenligen gräsliga olyckor öfvergått landet. Sverge erbjuder i detta fall det sorgliga, men lärorika exemplet ar Gustaf IV Adolf. Den som mot den republikanska statsförfattningen anmärker dess brist på stabilitet, bör häraf lära, att verkliga förhållandet är i sjelfva verket motsatt, hvilka andra invändningar man än må mot detta statsskick anföra, hvarom vi här ej vilja ingå i någon pröfning. Men de tilldragelser, hvilka här blifvit antydda, kunna och böra bringa en annan fråga på tal, nemligen rörande lämpligheter af just det monarkiska element, som ligger i presidentskapet, sådant det nu förekommer i Nordamerikas Förenta Stater. Det är utan tvifvel mycket, som talar derför att den exekutiva makten är samlad i en folkvald riksföreståndares hand, och för vår del bafva vi hittills alltid varit benägna derför, antagande tillika att denne riksföreståndare borde vara vald på något längre tid än Förenta Staternas president, t. ex. på 6 år. Pröfvar man likväl saken närmare, blir man lätt benägen att öfvergå till det schweiziska systemet, hvarest edsförbundets president är i sjelfva verket blott förste mannen i ministeren, motsvarande de monarkiska staternas konseljpresident. Här är det ministören, den kollektiva regeringen, som utgör förvaltningens enhet, och någon maktfullkomlighet å dess sida, som kan bringa ett land i olycka, är icke att befara. Likasom dåliga och halstarriga monarker äro de, som omstörta monarkien, så skola några presidenter med Andrew Johnsons lynne utan tvifvel förr eller sednare bringa presidentskapet i Förenta Staterna på fall. Att detta är konseqvensen af det republikanska styrelsesättet, låter sig neka. så — det var den utgångspunkt, hvartill vi återkomma — varit egnade att ådagalägga den rena republikanska stats ningens företräden, utur synpunk stabilitet och möjlighet att på fredlig väg lösa konflikter, som under de äldre formerna hade ovilkorligen ledt ti och inbördes krig. Staden och Länet. Händelserna i Amerika hafva alltej förförfattten at stats1 våld Landshösdingen grefve Ehrensvärd återkommer i alton från sin re Skåne. sa till — väderleken. Ufter ett hastigt öfvergående åskväder sent i förrgår afton, har