Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1867, sida 1

UTKIKES. TYSKLAND. Resultatet af valen till nordtyska parlamentet är — så vidt man hittills kunnat erfara — ungefär detsamma som sista gången, d. v. s. med afseende på partiernas eventuella styrka. Deltagandet i valen har på de flesta ställen varit proPortionsvis ringa. I Frankfurt t. ex. afgåsvo endast 1,256 röster mot 7,000 i Februari; i Fulda röstade af 2,000 valmän endast 137; i Hamburg, som är indeladt i 3 valkretsar, och der det i Februari afgafs 32,000 röster, röstade denna gång i hvarje krets endast omkring 4,000. Från Mecklenburg skrifves till ,,Augsb. allg. leit., att det i några valkretsar varit svårt att få så många valmiin samlade, att något val kunde komma till stånd. ITALIEN. Från Neapel, Terra di Lavora och isynnerhet från påfliga gränsen ingå talrika underrättelser om strider mellan de reguliera trupperna och banditer. En ganska allvarsam strid egde nyligen rum mot Guerras, Paces och Fuocos förenade röfvarband. Man lyckades taga ifrån dem de skatter, som de röfvat, samt de olyckliga, som råkat i deras fångenskap; men banditerna sjelfva lyckades undkomma. Guerra har redan utstått mera än 30 strider; han är endast 26 år gammal och bedrifver sitt yrke sedan 1860. FRANKRIKE. Enligt ,Patriet lyder utrikesmimstern Mousliers cirkulärskrifvelse af den 25 Augusti till de franska ambassadörerna sålunda: Då kejsarparet begaf sig till Salzburg leddes det af en känsla, om hvilken den allmänna meningen icke kunde taga felt. Jag skulle hafva afhållit mig ifrån att yttra mig för Er om suvcränernas sammankomst, om icke densamma hade blifvit föremål för förvillande uttydningar. Resan var endast och allenast föranledd af tanken att bevisa den djupaste sympati för den österrikiska kejsarfamiljen, som blifvit så härdt drabbad af ödet. De tvenne kejsarhusens öfverhufvuden kunde ganska riktigt icke under flera dagar vara i intimt umgänge med hvarandra, utan att utbyta intryck och ideer om frågor af allmänt intresse; emellertid var det hvarken föremål för eller tatet af deras samtal att bestämma kombi ner, som icke äro grundade i Europas nu ställning. Ni vet hvilket språk regeringen fört då den blifvit nödsakad att uttala sig om det sakernas tillstånd, som blifvit framkalladt genom de krigiska händelserna förliden sommar. Vär hållning har blifvit tydligen uttalad först i cirkulärnoten af den 16 September 1566 (Lavalettes becanta rundskrifvelse, hvari han utvecklar hvilken fördel det, som nu skett, är för Frankrike, i jemförelse med resultaterna från 1815, och tillika att det icke är något, som kan ingifva oro åt Frankke), och derefter i kejsarens tal vid lagstiftande årernas sednaste öppnande, samt slutligen i det tal, som statsministern Rouher hållit i lagstiftande församlingen. Vi hafva aldrig upphört att i våra handlingar förblifva trogna de åsigter, som vi från första stund, gentemot de politiska förändringarne i Tyskland, erkänt oss hafva. Vid ännu ett tillfälle, som inträffat på den allrasista tiden (Luxemburg), hafva vi sett att Europas kabinetter låtit vår politiks lojalite vederfaras rättvisa genom att understödja våra idcer i fredens in