Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1867, sida 2

JUDINNAN))). Berättelse af Philipp Galen, (Öfversättning af J. Philipsson.) — Käre vän, tillropade han den återkommande, i det han skyndade emot honom och fattade hans hand; hvad var detta? Hvad skall jag tro derom? — Tro det bästa, svarade Ernst Schilling; på gubben kan ni nog lita. Han har nu sjelf tagit er sak om hand, och han skall genomföra den såsom han genomför allt: på det förståndigaste och ett honom värdigt sätt. Ni känner ännu ej min far, men jag känner honom; gubben är stark i många ting, och mot hans viljas och hans handlingskrafts stenhårda klippor har redan mången stormig våg brutit sig. — Jag tror det, ja, jag tror det; men jag skulle vilja se något klarare in i sakerna. Jag ber er, förklara mig — — Huru? Förklaringar — nu? afbröt honom hans af sin inre glädje ännu alltjemnt lifvade värd. Nej, visst icke! Men om ni kan ha tålamod tills i afton — och ni måste ha det — så vilja vi åter sammanträffa uppe i mitt rum och jag skall berätta er hela historien i dess sammanhang. Var således glad och lugn, min vän, och säg mig nu — har ni tålamod tills i afton? -— När ni talar så, måste jag väl ha det — men jag vet icke hvad jag skall tänka, än mindre hvad jag skall säga — — Tänk alls ingenting och tig helt och hållet. Kom, vi vilja njuta den vackra eftermiddagsstunden uti parken! Reinhold kunde ej vägra och han hyste ej heller någon afsigt dertill. Han var nästan förvirrad af de sednaste, honom så nära rörande händelserna, och hur mycken möda han än i tysthet gjorde sig att finna nyckeln till den gåta, som låg framför honom, förmådde han det dock ej, och Ernst Schilxx) Sa H T ma 208