Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1867, sida 2

ling, som säkert kände eller egde denna nyckel, lemnade den ej heller ifrån sig. .. Men äfven vi hålla denna nyckel i vår hand, och intilldess Reinhold senare på aftonen af sin värd erhåller det utlofvade meddelandet, vilja vi lyfta något på slöjan och åtminstone berätta hvad den gamle herrn gjorde, sedan han hemkommit till sitt lilla hus i staden. I dag tog han ej sin vanliga eftermiddagslur; han kände icke den aldraringaste lust dertill, och i den vackra ifvern att bringa en hjelpsökande hjelp, kände han en nästan ungdomlig spänstighet i sitt sinne. Då den uppmärksamme Fredrik skyndade fram, för att bjelpa honom ur vagnen, sade han kort och med den bestämda ton, som han alltid begagnade då det var fråga om vigtiga affärssaker: — Jag är nu ej hemma för någon, Fredrik, jag har att skrifva. När mina spelgäster komma, så låt dem vänta nere. Ingen får störa mig förrän jag ringer — men då hoppas jag att genast få se dig hos mig. Medan han yttrade dessa ord, steg han, utan att behöfva Fredriks arm, långsamt uppför trapporna till sitt rum. Inkommen dit, der redan den klart lysande lampan brann, reglade han dörren bakom sig. Sedan detta skett, smålog han för sig sjelf, rullade derefter ländstolen fram till sitt skrilbord och tog makligt plats på densamma. Nu framtog han ett ark postpapper af väldigt format, doppade pennan i ett jättestort, urgammalt bläckhorn och skref med sakta darrande hand och sina honom till vana blifna stora bokstäfver ett kort, men desto mera karakteristiskt bref, hvilket han, sedan han slutat det, ännu en gång genomläste samt derefter genast förseglade och försåg med adress. Nu först var det raskt beslutade företaget utfördt; han reste sig med ett belåtet leende, gick fram till klocksträngen och ringde, sedan han först upplåst dörren. Fredrik stod redan, väntande på detta tecken, utanför och inträdde genast i rummet. — Här har du ett rekommenderadt bref, sade den gamle herrn lugnt. Du bär det sjelf på posten och lemnar mig qvittensen så snart du kommer tillbaka. Men skynda dig, det måste ännu i afton afgå till Libeck, för att i morgon kunna befordras vidare med den gyenska ångbåten. — Äro berrarne redan nere?