med förnyad kraft sina takvoltuger. Dlurtet plet, att han försvann från sina förföljare. Nafurkrafternas sekreterare. En Jesuit, pater Sachi, har å utställningen i Paris utställt en väderleksbeskrifvare, som dag för dag, timme för timme, skriftligen antecknar alla meteorologiska förändringar, såsom värme, köld, väderlek, vindens riktning och styrka, nederbördens myckenhet, lufttrycket samt de magnetiska förändringarne och allt detta med en precision, som ingen naturforskare kan tilltro sig. Instrumentet är ganska sinnrikt och kan knabhhart åskådliggöras utan genom ritningar. Päfven har för detsammas fullbordande lemnat ett understöd af 40,000 frs. Barnet på taket. Den i Lyon utkommande tidningen e salut public berättar följande derstädes i dessa dagar passerade händelse: En fattig qvinna, som bodde i en vindskammare vid Rue de Bourbon, hade gått ut i ett ärende och qvarlemnat sin lilla 21 år gamla flicka sofvande i sängen. Medan hon var borta, vaknade den lilla, såg att fönstret stod på glänt, gick dit för att Öppna det helt och hållet, sträckte sig, för att stöta till det, allt för långt ut och gled ned för det hala skiffertaket till takrännan, reste sig här och sprang längsefter rännan, som låg i en höjd af 6 våningar, i det hon flera gånger såg upp mot det fönster, i hvilket hon halkat ut. De förbigående stannade, gripna af fasa, och betraktade barnet, som, i sin brådska att få upp fönstret, ej gifvit sig tid att kläda på sig, utan höll på armen sin lilla klädning, hvilken hon synbarligen bemödade sig att ej tappa eller nedsmutsa i rännan. Ingen utstötte något skrik eller visade något tecken till förskräckelse, för att ej skrämma barnet. En dam, som, sjelf var mor, nedföll vanmäktig och blef i all tysthet bortburen. Barnet fortfor att Springa, utan att ha den ringaste aning om den lifsfara, hvari det sväfvade. Till all lycka befann sig bland den folkhop, som samlat sig, en ung man, hvilken hade mod och sinnesnärvaro nog att våga sitt lif, för att rädda den lilla flickan. Detta var ingen lätt sak. Från vindsrummet var det ej möjligt att nå barnet; afståndet till rännan var för stort, och de glatta, i sluttande riktning lagda skifferstenarne gåfvo intet fotfäste. Man satte då en stege på en altan, som lopp utanför husets sjerde våning i hela fagadens längd, och mannen gick uppför den. Han kunde ej fatta tag i barnet från stegen, enär denne, på grund af altanens smalhet, stod för brant upp mot muren, men det var hans afsigt att kring lifvet på flickan slå ett rep, hvars ena ända man kastade ut till honom från vindsfönstret, medan man fasthöll den andra, för att på så sätt hala in barnet genom fönstret. Man fattar lätt, hvilken fara detta medförde. Den modige mannen måste dertill begagna båda sina händer, och om i detta ögonblick barnet instinktmessigt gjort en rörelse, för att gripa efter sin räddare, skulle de begge störtat ned. Tack vare dess lyckliga okunnighet om faran — det rörde sig ej, utan smålog åt de personer, det såg i närheten och hvilka lofvade det namnam om det ville stå stilla. Räddaren fick repet säkert fästadt kring barnet, hvarefter man drog det uppför taket in genom vindsfönstret. Barnet var räddadt. Den församlade mängden, som med den största ängslan och spänning följt gången i detta lilla drama, hemtade åter andan, klappade i händerna och ropade bravo. Barnets mor hade under allt detta kommit hem; man kan tänka sig hennes känslor — man måste hålla henne tillbaka med våld och bevaka henne, på det hon ej genom att tåla till barnet skulle sätta dess lif i fara. Det är svårt att säga — anmärker tidningen — huru den stackars modren blef till mods då man lade barnet oskadadt och räddadt i hennes armar, medan det smålog och, fortfarande med klädningen ihanden, begärde det namnam, man lofvat det. Den unge mannen hade plötsligt undandragit sig både allmänhetens bifallsyttringar och uttrycken af modrens tacksamhet. Lyoner-tidningarne beklaga, att de ej se sig i stånd att kunna namngifra honom; ingen vet hvem han var. Industriknep. I Brässel har på sednaste tiden förekommit en ovanlig mängd tvångsauktioner å möbler. Det har nu visat sig att dessa försäljningar blifvit föranstaltade af spekulanter, som enkom för detta ändamål fabricerat dåliga varor och gjort goda affärer dermed. Vid den med anledning häraf anordnade domstolsundersökningen blefvo tvenne personer fällda till ansvar. En singerad qvarlåtenskap, som annonserats till försäljning efter en lika fingerad enka Lefebore, innehöll en sådan mängd möbler af olika slag, att det behöfdes tre hela dagar för att borttransportera dem. Prest och landshöfding. Landshöfdingen .... i C. brukade gyckla med stadens kyrkoherde, Pontoppidan, och kalla honom Pontius Pilatus. Denne, omsider förargad häröfver, svarade : ,, Mitt namn är Pontoppidan, men Pontius Pilatus var en landshöfding, en rackare, som for åt helvete — och det är väl den herr landshöfdingen far efter. De sista seklernas två äldsta menniskor, om hvilka underrättelser äro oss bevarade, voro skotten Kittingern, bekant under namnet St. Mun go, och ungraren Petracz Czarten, hvilka begge. blefvo 185 år gamla. Den sednare kunde ännu få dagar före sin död gå med käpp och insamla all mosor. — Inkens, i Yorkshire, uppnådde 169 års ålder. Hans sista sysselsättning var fiske, och han kunde, redan långt öfver 100 år gammal, ännu. simma i floderna. En cgendomlig festlighet hölls i midten af förra månaden på en egendom i Schweiz. Egaren till densamma — en stor amatör af rättickor och som i sin vidsträckta trädgård odlade en mängd varieteter af denna frukt — hade nemligen föranstaltat ett stort rättickskalas, vid hvilket, utom hans egna rättickor, serverades sådana, införskrifna från alla möjliga håll och kanter. En massa personer voro inbjudna till detta ovanliga kalas, hvarvid trenne utmärkta ,,kännare fungerade som prisdomare. Det har, tyvärr, ej blifvit bekant hvilken rätticka, som erhöll priset såsom den saftigaste. Djerf seglats. Hågen för djerfva företag och vågstycken är karakteristisk för amerikanaren. Sedan nyligen tre oförvägna män på en märkvärlig farkost färdats öfver oceanen, berättar nu åter kaptenen på ett nyligen till Europa anländt fartyg, att han den 18 Juli i hög sjö stött på en 17 1 20 fot lång däckad båt, med en besättniug af 3 man och en gosse, som sedan månadens början var stadd på väg till Europa. Vägbalsarne kommo från Baltimore och voro, oaktadt deras lilla nötskal starkt öfverspolades af vågorna, vid ytterst godt lynne. En rösyarehistoria. Till tidningen ,,Opinione skrifves från romerska gränsen följande: . Den beryktade banditen Scalabrini, kallad Veleno, mötte den 4 Augusti på morgonen presten Vincenzo Danti från Piagnana, mot hvilken han hyste ett gammalt agg, på ett aflägset ställe samt befallde honom att förbinda sina ögon och knäböja, emedan hans sista stund vore kommen. Presten gjorde så, men sprang plötsligt åter upp och kastade sig med en under tiden dragen knif på röfvaren, hvilken han bibringade ett svårt sår. Nu börjades en förfärlig strid, under hvilken presten erhöll flera sår, men slutligen öfvervann röfvaren, som förlorat mycket blod. Härefter skyndade presten till närmaste by och tillkallade gensdarmer. Då dessa framkommo till stridsplatsen, funno de banditen redan halfdöd; han försvarade sig dock med pistol och knif, tilldess ett skott gjorde slut på hans lif. Ett barn räddadt af en häst. En landtman i närheten af Paris har en tre år gammal häst, som är liflig och eldig, men skygg, undantagandes mot en liten temårig gosse, landtmannens son, rg smekningar. den mottager med synbar till