kallats i tjenstgöring, synes — åtminstone till någon del — motsäga de officiella depescher, som sagt, att insurrektionen redan vore så godt som undertryckt. Verkliga förhållandet är emellertid ytterst svårt att komma underfund med. Ett synes visst: att insurrektionen ännu icke gjort stora framsteg. Derför är det likväl alldeles icke sagdt, att uppresningen kan anses undertryckt, samt att Spanien skulle vara fullkomligt prisgifvet åt Narvaez. Det heter härom i en korrespondens: ,, Prims och hans vänners plan — hvilka ganska väl visste, att de, till följe af de åtgärder, som Narvaes vidtagit, icke kunde räkna på truppernas öfvergång i massa — består nemligen deri att så länge föra ett guerillakrig mot regeringen, intilldess deras stridskrafter blifvit så förstärkta och organiserade, att de kunde upptaga en öppen strid. Enär de särskilda insurgentbanden hvarken voro starka nog eller tillräckligt öfvade, för att med framgång i öppen strid kunna bjuda de reguliera trupperna spetsen, så inskränka de sig till öfverrumplingar och mindre strider och försvinna, så snart fienden anrycker till större antal, för att efteråt ånyo samlas. Deraf kommer det, att depescherna från Madrid fortfarande tala om insurgenternas tillintetgörande, samt att man för öfrigt ständigt hör talas om nya band. På samma sätt förde carlisterna till en början krig mot christinos; de förstnämnde öfvergingo först efter en längre tids förlopp till öppen strid, och ehuru de till slutet blefvo besegrade, fortsatte de likväl kriget under lång tid. Detta sätt att föra krig förklarar äfven skälet, hvarför Prim icke varit synlig. I Madrid lärer man emellertid känna Prims plan och är mycket orolig för den, samt har vidtagit storartade motdispositioner. Alla trupper, som man kunnat förfoga ötver, äro sammandragna der. Carlisterna synas äfven vilja deltaga i rörelsen. En stor del af dem, som vistats i Paris, hafva begifvit sig till Spanien. En korrespondent från Paris skrifver: Underrättelserna från Spanien synas föga tröstliga för revolutionen. Den 30 Augusti på aftonen har general Contreras — enligt rapport från en fransysk gensdarmkapten --med 150 man öfverskridit franska gränsen. De upproriska vore hårdt ansatta af ett spanskt regemente vid Col de Venasque och kommo på franska gränsen vid Bagneres de Luchon, der de genast afväpnades och arresterades. General Contreras ville sönderbryta sin värja, men då man sade honom, att man icke fordrade hans vapen, fullbordade han icke detta. De flyktande medförde liket af en vid Col de Venasque stupad öfverstelöjtnant, hvilket begrofs den 31 Augusti i Luchon. Samma dag fördes Contreras och de öfriga spaniorerna till Toulouse. En icke så ringa misströstan uttalar sig i följande privatbref från Barcelona: ,Revolutionen är visserligen icke ännu qväfd, men den börjar blifva vanmäktig. Likväl har rörelsen funnit ganska mycken anklang och har många deltagare samt varma sympathier såväl hos landtbefolkningen, som bland Cataloniens första familjer. Den mystiska orsaken till den ringa framgången är bland annat att söka i general Prims osynlighet, enär han hvarken visat sig i Tarragona eller annorstädes. Om han öppet uppträdt, så hade mycket varit vunnet för upprorets sak. Men denna frånvaro, som nedslagit insurgenternas mod, ingifver likväl regeringen mycket bekymmer. Alla dagar får man höra omtalas nya uppresningar, och man vet mycket väl, att den dag, då Prim visar sig, skall revolutionen tillvexa i kraft. Men dröjer han länge dermed, måste man afstå äfven från detta upprorsförsök. TURKIET. I en korrespondens från Konstantinopel af den 23 Augusti till den franska ,, Mond bekräftas, att Förenta Staterna officielt blandat sig uti den orientaliska frågan. Den amerikanske ambassadören, Morris, — heter det — har för tre dagar sedan öfverlemnat storvisiren Ali Pascha, hvilken fungerar som utrikesminister i Fuad Paschas månvaro, en not med kongressens votum till förmån för kandioterna. Detta votum är affattadt i mycket starka uttryck och förklarar, att Förenta Staterna äro beredda att häfda det beslut, som de tagit till fördel för grekerna, samt att det blifvit presidenten ålagdt att göra Porten bekant med detta beslut, som skulle anbefallas till sultanens allvarliga öfvervägande. Detta steg af Förenta Staterna röjer det hemliga förstånd, som råder mellan den stora republiken och Ryssland, och det är just denna omständighet, som obestridligen gifver saken en ganska allvarsam betydelse. AMERIKA. Presidenten Johnson har — trots det motstånd, som han i början mötte hos general Grant — bragt till utförande sitt beslut att aflägsna general Sheridan från sin förra verksamhet och i stället utnämna honom till högste berälhafvare i Missuri. General Thomas erhöll först — efter Sheridan — femte militärdistriktet i södern,