Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1867, sida 3

ri u ränstulits Hultin. Dennes cylinderur hade I belånats för 7 rdr å pantlåneinrättningen och företedde nu Larsson detta, äfvensom de båda andra uren. En natt i sistl. Juli månad föröfvades tillgrepp i byggmäst. A. Krigers hushållskällare, der flera slags matvaror bortstulos, hvaribland ett halft får i handduk, kryddsill, 13 buteljer öl och 4 d:o saft. Handl. Eriksson i Kroksslätt hade personligen infunnit sig och anmälde, att en natt i nämnde månad blef krampan vid hänglåset till hans magasinsdörr inpå gården frånbruten, hvarpå tjufven gästat i magasinet och derifrån borttagit mjöl ur en binge samt fläsk. Åtta dagar derefter, äfvenledes en natt, blef dörren nästintill åt magasinet upptagen, troligtvis med nyckel. Denna gången hade stulits 5 å 6 tjog makrill och annan fisk. En säck, i hvilken funnits kalk, hade tömts och förmodligen begagnats att deruti förvara fisken. Af enkan Anna Eriksson å Eriksberg vid Galgkrogarne hade anmälts, att natten till den 29 sistl. Augusti tillgripits hos henne genom inbrott åtskilliga kläder och matvaror. För alla dessa och ännu flera stölder äro Carlsson, Blomqvist och Johanssen dels med skäl misstänkte och ha dels redan befunnits skyldiga härtill. Af de tilltalade hördes först Carlsson, men han nekade till all vetskap om tillsreppen Då han gjordes uppmärksam på att ett stycke ost hittats i den soffa i Lustigs kök, der han haft sitt nattläger, anmärkte han skrattande, att Lustig då måste ha lagt dit osten. Blomqvist påstod att han var lika oskyldig i denna sak. Tvenne stycken ost, som man funnit hos honom, hade han köpt i Onsdags på torget för 75 öre. En begagnad bleckflaska, hvilken troddes vara stulen, hade en kärring, som hatt dylika kärl till salu, sålt åt honom för 1 rdr. Bland annat hittades i hans gömmor 22 st. skarpskyttekulor, inlagda i en handduk, hvilka synbarligen legat i patroner, som borttagits. Detta knyte sade Blomqvist att han hittat å Vollbrechts egor vid IIagaheden. Sedan Blomqvist blifvit uppmanad att icke längre förneka sin delaktighet i tjufnadsbrotten, erkände han omsider att han på anmodan af Carlsson följt med denne natten till den 20 April till handl. Hultins bostad å Hagaheden, der Carlsson brutit sig in i saluboden och borttagit de nämnda uren, ringarne m. m. Medan detta skedde hade Blomqvist stått utanför för att se efter om någon skulle komma, då han naturligtvis skulle gifva signal. För sitt besvär fick Blomqvist det ena spindeluret, men en qvinsperson hade sederI mera frånstulit honom detta. Några ägg, litet fläsk, kaffe och socker hade äfven fallit på hans lott; allt det öfriga behöll Carlsson. Medan Blomqvist hördes hade Carlsson blifvit utförd, men fick nu återinträda. Han nekade ånyo ihärdigt. Då ban underrättades om att kamraten lomqvistbekänt och han fann detta af åtskilligt som nämndes, utbrast Carlsson: ,, Jaså, nåh efter som Blomqvist pratat om en del, så skall jag tala om alltsammans. Derpå tillstod han stölden hos handl. Ilultin. Cylinderuret hade han lemnat till sin son, Anders Carlsson, som icke velat behålla det, utan gifvit uret åt Anders Johansson, hvilken belånat det för 7 rdr, för att godtgöra sig för en fordran, som han hade hos Anders. Blomqvist fick tre af spindeluren. Ringarne och skedarne hade lemnats till en landtsoldat. I Juli månad hade Blomqvist arbetat med vedsågning hos byggmäst. Kräger. En natt kort derefter föreslog Blomqvist att de skulle gå dit och stjäla. Porten stod öppen och källaren var olåst. Här tillgrepo de matvaror, hvaribland ett halft får, kryddsill, några buteljer med öl och saft, hvilket delades i enkan Lustigs bostad. Natten till den 29 Augusti hade han, Blomqvist och Johansson ånyo varit ute på rof, då de först brutit sig in hos värdshusidkaren Nilsson, der de äfven tillgripit matvaror och 2:ne västar. Derefter styrdes kosan till handl. Andersson, i hvars magasin inbrott skedde och hvarifrån bortfördes kaffe, fläsk och ost, hvilket gömdes i Lustigs vedbod. Blomqvist hade varit lika delaktig i inbrotten som Carlsson, ty Blomqvist hade medverkat dervid och äfven varit inne i lägenheterna. Enkan Lustig hade fått något af osten, smöret och kaffet. rade Carlsson, att han icke begått eller deltagit i några andra stölder. När Blomqvist afhört denna bekännelse, instämde han deri, men anmärkte att han icke fått något af hvad som stals hos haudl. Andersson och värdshusidkaren Nilsson. Ett större instrument af jern förevisades, och medgåfvo tjufvarne att detta begagnats vid inbrotten. Anders Gustaf Johansson nekade äfven i början liksom kamraterna gjort, men erkände slutligen ; att han deltagit i stölderna hos Andersson och j Nilsson. Hultins cylinderur emottog han af Carlssons son Anders och belånte detta för att utså bin fordran af 7 rdr hos denne. Penningarne funnos ännu qvar i hans portmonnä, när han häktades, hvilket äfven vitsordades af åkl., som företedde dessa jemte portmonnän. Konstapeln Larsson upplyste, att Johansson innehaft tvenne nu förevisade hvita underkjolar, som Larsson inhemtat att Johansson stulit på en vind hos grosshandlaren Wendt. i Johansson ville icke ingå härpå, utan sade att han köpt kjolarne af en madam, som rådt honom att deraf sy sig en skjorta, men slutligen tillstod han, att när han för omkring 3 veckor sedan förehaft uppläggning af ved å hr Wendts vind, hade han der tillegnat sig kjolarno. En tillstädesvarande person, hos hvilken Johansson förr arbetat, meddelade, att Johansson vore känd för tjufaktighet och misstänktes bland annat att ha tillgripit en fotsack från bokhandl. Arwidsson å dennes landtställe i Slottskogen, der Johansson någon tid varit i arbete. Vid undersökningen hos Johansson hade ock påträffats ett stycke af en fotsack, men Johansjon försäkrade nu att han hittat denna å ett erg. . Derefter kom turen till gumman Lustig, som gråtande och med en jemmerlig ton bedyrade, att hon i alla sina dagar varit en ärlig menniska, till bevis hvarpåhon åberopade att hon i många år biträdt som bjelphustru vid grossh. Qvensels hushåll. Carissoå, som bott hos henne sedan i April månad, hade ibland varit ute om nätterna. Han bade i Fredags haft med sig hem litet kaffe i en näsduk, men hon hade hvarken fått af honom fläsk eller ost och hade hon icke vetat hvad han haft i vedboden. Några buteljer med saft och burkar hade han lemnat henne att förvara. Han hade äfven haft några buteljer med öl och bjudit på sådant. När hon frågat hvarifrån han fått detta, hade Carlsson svarat att sådant kunde man få köpa hvar som helst. Hon hade ansett honom vara en ärlig man och aldrig trott eller bemärkt tt han befattade sig med tjaftaker, Slutligen Deremot försäkö måste hon dock tillstå, när hon hörde att detta kunde bevisas, att hon kokat ett halft får, som Carlsson lemnat henne, men hon hade naturligtvis trott att han köpt fårsteken på torget. Carlsson och Blomqvist hyste dock synbarligen andra tankar om gumman Lustig och förmente, itt hon icke vore så oskyldig som hon ville låta påskina. Mot henne förekom dessutom att när hennes barn vid några tillfällen frågat henne om åtskilligt som troligtvis förefallit dem misstänkt i hnset, hade hon svarat, att detta anginge dem ej och kört dessa ur köket, när Carlsson och hon der haft sitt mascopi tillsammans. På frå san s Å-Ä ga till enkan Lustig hvem den serviett ; ( ( 8