Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1867, sida 2

SUDINNAN??. Berättelse af Philipp Galen. (Ösver: ättning af J. Plulipsson.) — God morgon, kära Jane, sade han slutligen och räckte henne handen, hvilken hon hastigt sattade och sasthöll tilldess han inträdt i salen. Ni får ej förvåna er öfver, fortfor han, att jag kommer så tidigt, och ännu mindre får ni vara ond på mig derför. Men jag har redan i går afton oaflåtligt sysselsatt mig med er och kommit ihåg, att jag en gång varit er läkare och således har rättighet att underrätta mig om ert befinnande. Ni var i går afton så trött, nästan utmattad, att jag nog kunde vara litet bekymrad för er. Nu kommer jag och frågar: hur har ni sofvit i natt och känner ni er åter frisk och rask? Jane hade under dessa ord uppmärksamt forskat i den talandes ansigte, såsom hon vanligtvis brukade göra, och hon hade dervid förmärkt icke blott en viss förlägenhet i hans väsende, utan äfven en ej alldeles naturlig ton i hans röst. — Jag tackar er, svarade hon, återtagande sin plats vid bordet, medan Reinhold satte sig på en stol bredvid henne; jag har sofvit rätt bra och känner mig åter rask tillräckligt för en ny resa. — Huru, vill ni åter resa bort? frågade Lan nästan förskräckt. Hon blickade småleende ned framför sig och skakade på hufvudet. — Åh nej, sade hon sakta, tillsvidare ämnar jag ej resa — ännu stannar jag här. Men — och härvid upplyfte hon hastigt ögonen mot honom och blickade fast in i hans — var detta det enda skäl, som fört er till mig så tidigt? Reinhold såg på uttrycket i hennes min, att hon skådat djupare in i hans själ, och han nickade förtroligt åt henne. ) Se H.-T. n:o 203.