Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1867, sida 2

Bref från Paris, (Från Hand.-Tidn:s korresp.) Den 31 Augusti. Det var, som ni vet, i går afton, som de svenska studenterna skulle täfla med icke mindre än 16 franska, belgiska, tyska och schweitziska sängföreningar. Genom telegrafen känner ni och hela Sverge det vunna resultatet. Täflingen egde rum i en annars till offentliga baler upplåten sal, Vauxhall eller Bal Pilode, en temligen anspråkslös lokal vid en bakgata rue DOuane, bakom Chateau dEaux. Om ni föreställer er, att hela Paris med spänd uppmärksamhet afbidade utgången af striden i Vauxhall, så gör det mig ondt att betaga er en illusion, men saken är, att Paris alldeles icke frågade derefter. Paris har längesedan tröttnat att taga notis om all den concours, som här i denna tid bedrifves. Och det är sannerligen ej att undra på. Men detta hindrar ej, att de svenska studenternas obestridda öfverlägsenhet, så fort den blifvit annonserad, är egnad att vicka mycken uppmärksamhet och att de tillochmed midt i den allmänna tröttheten skola kunna vinna triumfer liknande dem, som kommo den österrikiska militärmusiken till del eller som nu i dessa dagar skördas af de ungerska zigenarnes violinorchester, som spelar i Fantas österrikiska restaurant på expositionen. Och de svenska studenternas framgång bör blifva så mycket större, som den utan tvifvel kommit ganska oväntad. Det visade sig snart redan vid början af concoursen, att ingen egentlig täflan med oss kunde komma i fråga. Föreningar, som ställt sig i andra och tredje rangen, täflade först om mindre pris; några med temlig framgång, andra snart sagdt under all kritik. Les enfants de la Belgique, som obestridligen sjöngo mycket väl, fingo första priset, och i högsta afdelningen yTexcellence voro vi predestinerade till kejsarinnans stora hederspris, hvarom ingen ansett sig kunna uppträda täflande med oss. Om vi icke uppträdt, hade detta pris ej blifvit utdeladt vid denna täflan, ty enligt gifvarinnans förordnande skulle det ej gifvas utom i fall någon förening genom ojemförliga egenskaper ställde sig öfver all täflan. Vi hafva sålunda eröfrat det genom ett slags kapitulation af våra medtäflare, och i så fall utan strid, men derför icke med mindre ära, då redan de föregående profven hos domare och konkurrenter gifvit oss en plats hors ligne. Detta förhållande var icke för sångarne bekant och är det icke ännu, emedan man i allmänhet med afseende på alla dessa anordningar vandrat i mörkret och alldeles utan kännedom om något program eller någon organisation. Sålunda hade täflingssången i alla fall sin spänning, och man var intill sista stund långtifrån säker på sin framgång. Men då Upsaliensarne till sist stämde upp ,Hör oss, Sveal, vaknade de vid den sena timman slumrande vörarne, och icke blott Svea hörde, utan ven ide fremmande folken, med undran de så ovandt mäktiga och milda to