Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1867, sida 3

Amiral Farragut. Aftonbladet meddelar om den Sverge för närvarande gästande nordamerikanske amiralen David Farragut följande: Han föddes år 1801 uti Tennesse, som är en af sydstaterna, och redan år 1810, således vid endast nio års ålder, ingick han i nordamerikanska örlogsmarinen såsom midshipman på fregatten Essex. Tvenne år derefter utbröt kriget emellan England och Nordamerika, och samma år pröfvades hans unga nerver i en sjödrabbning, då efter en kort strid fregatten Essex eröfrade engelska korvetten Alert. Det var dock först år 1813, då han var nyss fyllda 12 år, han riktigt erhöll sitt elddop i den lika blodiga som långvariga striden utanför Valparaiso mot två engelska örlogsfartyg, nemligen fregatten Phebe och korvetten Cherub. Den amerikanska fregatten fick här hälften af sin besättning dödad eller sårad, och vid en af de två kanoner unga Farragut hade under sitt befäl blefvo successivt 15 man undanskjutna. Kapten Porter, fregattens chef, omnämner uti sin rapport med mycket loford Farragut, samt beklagar, att han är alltför ung för att kunna förordas till befordran. Efter krigets slut dröjde det dock icke länge innan han blef löjtnant, hvarefter han i likhet med alla andra amerikanska sjöofficerare ofta användes till sjötjenstgöring och beseglade nästan alla haf. När det inbördeskriget år 1861 utbröt hade Farragut redan fyllt sina 60 år, utaf hvilka han tillbringat 21 år ute på sjön. Då ej blott han sjelf, utan äfven hans hustru genom födseln tillhörde sydstaterna, uppmanades han af sina många sydstatsvänner att göra gemensam sak med dem och, såsom det hette, blifva sin stat trogen. Det var ganska få at sydstaternas officerare som kunde motstå dylika påtryckningar, men ibland dessa få var Farragut. Han gjorde icke någon hemlighet af sina åsigter, och tillstod oförfäradt, att en officer måste älska sin slagg mer än slägtingar och vänner. Hans vänner, som först förvånades öfver hvad de kallade hans trolöshet, blefvo slutligen förbittrade och antydde, att den som icke örvergick på deras sida borde vara beredd på att behandlas såsom en förrädare. När det slutligen blof öppet våld, Fort Sumter eröfrades och örlogsvarfvet vid Norfolk Unpbrändes, fann Farragut rådligast att lemna sitt Hem, hvarför han i April månad 1861 reste till Washington och anmälde sig såsom villig att uppträda till unionens och flag