Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1867, sida 2

linien öfverskrides; att en äregirighet utan gräns kullkastar alla vilkor för staternas jemnvigt i Mellaneuropa; hotar deras intressen på det allvarligaste och nedsätter deras inflytande på de allmänna politiska angelägenheterna. SPANIEN. Som man sett vilja de officiella depescherna från Madrid fortfarande låta påskina, att insurrektionen skulle vara så godt som undertryckt. Icke desto mindre, och då vi hysa berättigade farhågor öfver dessa depeschersäsanningsenlighet. anse vi oss böra meddela hvad de utländska tidningarne härom hafva att förtälja. Den franska ,Journal des debats bekräftar, att Prim står i spetsen för en insurgentskara i Catalonien, hvilken icke allenast är temligen talrik, utan äfven inom sig har fera ansedda män ur denna provins. , Utan tvifvel — tillägger nämnde tidning — skiljer sig den nuvarande rörelsen f de föregående derigenom, att inrurrektionen icke har en uteslutande militäris karakter, utan äfven rekryteras från den civila befolkningen. Om detta är riktigt, så är att vänta, det händelsernas gång skall blifva långsammare, men varaktigare än förut. I en korrespondens till ,, Köln. seit. heter det: , Enligt underrättelser från Perpignan vinner upproret i Spanien i utsträckning; lokalauktoriterna förmå icke undertrycka rörelsen. Den 23 dennes hafva de upproriske, under anförande af Baldi, slagit regementet Alcantara och en sqvadron kavalleri, som dragit sig tillbaka till Esparagua. General Manso de Zunigas död bekräftar sig. I Catalonien är det vid strängaste straff förbjudet att tala om oroligheterna. I Barcclona blef en fransman utvisad, emedan han i ett caså bröt emot detta förbud, och detta caf6 blef genast tillslutet. General Contreras, som vid den nuvarande insurrektionen synes spela en. hufvudroll. är en vid oroligheterna under förra året komprometterad generalkapten. Ilan har två gånger slagit de kungliga trupperna, men uppträder mycket skonsamt mot dem, för att vinna dem på sin sida. Till följe häraf lärer han öfverallt mottagas mycket väl, och hans här tillväxer dagligen. Epoca yttrar: Rörelsen i Arragonien antager allt större dimensioner; Alicante är i uppror. General Pezuela har utryckt! från Barcelona i spetsen en ansenlig insanterikär och 20 kanoner. Vi tro oss veta att Prim leder hela rörelsen. I de baskiska provinserna äro befolkningen och t. o. m. presterna beredda att deltaga i rörelsen. I en annan korrespondens heter det: Afven i staden Özense (i Galicien), äfvensom i några asturiska distrikter, visa sig upproriska tendenser, hvilka fortfarande gifva regeringen fullt upp att göra och sysselsätta dess trupper. A andra sidan försäkras, att det fattas de upproriske nödiga penningar, enär subskriptionen bland Prims anhängare endast inbringat 250,000 francs. Till en början var fråga om ett lån af bankirer i Förenta Staterna. Men då dessa gjorde till vilkor, det Prim skulle skriftligen förbinda sig att — i händelse insurrektionen lyckades — ön Cuba skulle erhålla samma politiska rättigheter som moderlandet, och då de ganska tydligt satte i fråga en i så fall skeende allmän omröstning å nämnde ö huruvida densamma ville ansluta sig till Förenta Staterna, så afstod Prim från denna plan. AMERIKA. Som man vet, har presidenten Jelnsons beslut att fråntaga general Sheridan sitt befäl vållat en brytning mellan presidenten och krigsministern Stanton, som ledt till den sistnämndes afsättning. En korrespondens från Newyork innehåller följande märkvärdiga brefvexling i detta ämne. Johnson skref till Stanton den 4 dennes: För det allmänna bästas skull skulle jag antaga Er afskedsansökan, ifall Ni inlemnade en sådan. På denna direkta uppmaring svarade Stanton: BJust för det allmänna bästas skull har jag sedan flera månader ansett mig böra qvarblifva i mitt embete, och Jika vigtiga skäl ålägga mig att bibehålla detsamma till kongressens sammanträde. Härefter skref presidenten till sin minister: Sir! I kraft af den rättighet, som Förenta Staternas författning och lagar gifva mig som president, är Ni härigenom suspenderad från Er bejattning som krigs-sekreteräre. och Ni har att upphöra med utöfvande af hvarje funktion som sådan. Ni skall genast till general Ulysses Grant som i dag blifvit uppdragen att ad interim funera som krigs-sekreterare, öfverlemna alla register, böcker, handlingar och annan publik egendom, som bittills varit anförtrodd åt Er vård. Andrew Jolmson. Härpå meddelade Stanton följande svar Sir! Er not af i dag har kommit mig ti handa, der Ni underrättar mig, att jag, i kraft af den myndighet, som författningen och lagarna gifva Er som president i Förenta Staterna, är suspenderad från krigs-sekreterare-embetet och skall upphöra att utöfva hvarje funktion i det afscendet. och än vidare, att jag till general Grant, som i dag blifvit uppdragen att ad interim fungera som krigs-sekreterare, skall öfverlemna alla register, böcker, handlingar och annan publik egendom, som hittills varit under min vård. Medvetandet af mina pligter mot det allmänna tvingar mig att protestera emot, det Ni skulle hafva någon på Förenta Staternas författning och lagar grundad rätt att, utan senatens råd och medgifvande, och utan lagligt skäl, suspendera mig från krigs-sekreterareembetet eller från utöfvandet af de härtill hörande funktioner, eller att, utan sådant råd och medgifvande, tvinga mig att till någon annan person öfverlemna de register, böcker, handlingar och annan mig som sekreterare till vård anförtrodd publik egendom. Men enär den general, som kommenderar Förenta Staternas armeer, nu ad interim blifvit utnämnd till nämnde befattning. K