Bouts-rimes. Du sångarhop, som nu vid Seinen skalkas F ständig fröjd, förutan rast och ro! Med tilltörsigt Du kampen gladtigt nalkas, Med mod Du kommit från Ditt gömda bo. Se! Arpi står der lugn uti Ditt centrum Och segern vinkar -— det är ingen nöd; Han lemnat glad sitt ensliga studenkrum Och är, som alltid, sångarskarans stöd. Han står der trygg — ett lysande exempel; Han samlat hop från land, från stad och by En hvar, Apollo tecknat med sin — stämpel, Med röst, som klingar herrligt upp mot sky: Den var hans man, den var för honom mogen, Och lätt han följde utan många tal — Om ifrån stad, trån berg, från dal från skogen — Han följde budet gladt som till en bal. O! sjungen nu med hoppets fyllda segel, Sjung om vårt land, vår furuskog, vår sjö, Sjung om vår sommarnatt vid hafvets spegel, Då stormens andar domna bort och dö; Om Nordens vår, då isen smälts af solen, Som lockar till sig daggens rena tår, Och visa att ock vid den bistra polen Vår sång dock värme af vårt hjerta får. — Ja! Du skall segra sång, ej lätt att härma! Ljud omotståndligt uti Södrens natt! Låt Dina toner jublande der svärma, Du sångarskara, Du vår skönsta skatt! F. L-9. A ns VV — —T—dld