Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1867, sida 2

åsta den vigt vid detta besok, Som SkKUILLL let hafva varit en hämnd från preussisk sida för sammankomsten i Salzburg. Utan vifvel ligger stor öfverdrift i denna suposition. ö ÖSTERRIKE. Om den sista dagen af det franska kejsarparets vistelse i Salzburg (den 22 dennes) meddelar ett telegram till ,, Neue freie Presse: ,, Kejsar Napoleon har skänkt 4,000 r. till de fattiga i Salzburg. Grefve Coronini, borgmästaren Mertens och 19 officerare af garnisonen i Salzburg hafva erhållit hederslegionen. Kl. 6 företogs en utflykt till Maria Plain, der ett festligt mottagande på torget var föranstaltadt. Frans Josef bar uhlan-uniform, och Napoleon var civilklädd. I Maria Plain voro en mängd menniskor samlade, och presten helsade majestäterna vid kyrkoporten. Napoleon var invecklad i ett lifligt samtal med den ungerske ministerpresidenten grefve Andrassy. Majestäterna gjorde återfärden öfver hela berget till fots. Från Wien skrifves d. 20 dennes: ,,Hurudan åsigt man än må hafva om ordensdekorationer, måste man likväl medgifva, att furst Richard Metternichs dekorering med gyllene skinns-orden har en stark politisk bismak, helst som den erhölls i det ögonblick, då Österrikes och Frankrikes monarker kommo tillsammans för att bringa till glömska Solferino och Queretaro. Efter hvad från Salzburg berättas, öfverlemnade kejsaren af Österrike denna orden till ambassadören vid slutet af taffeln den 18. Napoleon reste sig upp från sin plats och tryckte sin kejserlige värds hand. Denna scene lärer hafva gjort ett stort intryck på de närvarande. Furst Metternich har — som bekant är — alltid med större isver än någon annan österrikisk diplomat verkat för en österrikisk-fransk allians, och såväl år 1863, då den polska frågan; stod på dagordningen, som förra året (till och med straxt före krigets utbrott) sökte han bringa denna politik till stånd. Man ser nu i denna dekoration ett erkännande af furst Metternichs mångåriga politiska sträfvanden och ett tecken till ett innerligt förhållande emellan de begge länderna. ITALIEN. En korrespondent från Florens meddelar till ,,Journal des debats den 19 d:s: , Garibaldis planer mot Rom göra hela verlden i denna stund stora bekymmer, och man frågar sig huruvida stormen skall lägga sig af sig isjelf, såsom fallet flera gånger varit i början af dret. Garibaldi befinner sig för närvarande vid ett bad i Siena — efter hvad som uppgifves, för sin helsas skull — men i verkligheten för att vara nära skådeplatsen för händelserna. Visst är att han har för afsigt att göra ett försök, men planen härtill synes mottagas med mycken köld. Alla moderata äro emot ett företag, som är fullt af faror och utan någon egentlig nytta. Det är tydligt att påfvens verldsliga makt för närvarande endast existerar till namnet. Italienska regeringen kan — om den vill — genast bringa påfvedömet på fall; men de närvarande omständigheterna äro icke gynnsamma. Venstern i parlamentet, som närmat sig till regeringen, uppbjuder äfven hela sitt inflytande på Garibaldi för att förmå honom att afstå från sin plan. Romerska befolkningen sjelf synes icke benägen att inlåta sig på en revolution, och Garibaldi finner således ingen uppmuntran någonstädes. Gränsorna äro öfvervakade af 10,000 man. Man påstår att Garibaldi haft för assigt att som privatman begifra sig till romerska gränsen, för att der bilda sin armekår. Så, som det nu är, kan det icke länge fortfara. Garibaldi måste antingen snart handla eller också öppet afstå ifrån sitt företag. FRANKRIKE. Det påstås som bestämdt att kejsaren och kejsarinnan af Österrike skola komma till Paris den 25 Oktober, samt att drottning Victoria då äfven skall inträffa der. Man omtalar såsom bevis på huru franska regeringen är besluten att, i händelse af behof, samla hela sin militära styrka till ett mäktigt slag — att alltsedan slutet af Mars månad alla vapenföra europeer i Algier hvarje Söndag blifvit öfvade i vapens bruk, på det de franska och infödda trupper, som ligga i garnison derstädes, utan fara kunna dragas derifrån och användas på andra ställen. Från åtskilliga håll uttalas den förmodan, att marskalk Bagaine icke skulle hafva gjort sig skyldig på långt när till alla AAA —— gande gossarne och mycket väl märkt af förväning han betraktade mig. liksom