Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1867, sida 1

JUDINNA N3?). Berättelse af Philipp: Galen. (Öfversättning af J. Philipsson.) FoöERDE KAPITLET. Min kära, goda Jenny! Det är länge, mycket längesedan du fått emottaga några rader från din Jane och fått kasta en blick i hennes plågade hjerta. Men nu är det tid, hög tid på, att jag återträder inför dig och utgjuter min själ för dig, ty den är öfverfull och behöfver i hög grad att meddela sig. Ja, min Jenny, jag har mycket att säga dig och att klaga för dig, mera än någonsin förr, det skall du inse sedan du läst detta bref till slut, hvilket helt säkert blir långt, ty i dag kan jag ej som vanligt fatta mig kort; i dag måste jag vara mycket utförlig, på det du må erhålla en inblick i min sällsamma belägenhet och i min ännu sällsammare inre sinnesstämning. Såsom du redan vet, bor jag åter i min lilla strandby Oevelgönne vid Altona, i den välvillige mans hus, hvilken redan förlidet år erbjöd mig och min goda tant en så lugn och stilla tillflyktsort. Äfven den gamla Rebecka, den trogna själen, är ännu hos mig och kallar mig fortfarande sitt kära barn, sin stackars Jane. På det hela taget har således allt det yttre omkring mig förblifvit sig likt, då jag ju äfven hittills fortsatt mitt tysta, tillbakadragna lif och ej kommit i närmare beröring med någon, undantagande min värds familj, och äfven med den blott mycket sällan. Men sedan kort tid tillbaka har allt detta blifvit annorlunda; jag har utträdt ur den tysta kretsen af mitt lif, och den yttre verldens storm har fattat mig och ryckt mig ut i dess vilda vågor, hvilket å ena sidan djupt bedröfvar mig och likväl å andra sidan — o, det måste ju en gång uttalas — beredt mig en stor glädje. Men du märker nog hur svårt det blir mig att direkte