Såmlade SDCktorerne ). Mötet delade sig. såsom vanligt, på sektioner, till förberedande behandling af de uppställda, i gårdagens Handelstidning införda frågorna, och sammanträdde derefter till öfverläggning om sektionernas yttranden på Thorsdagsförmiddagen kl. 11. För dessa törhandlingar redogör D. Alleh. sålunda: Kyrkoherde Sundler refererade första sektionens förhandlingar, innefattande utlåtanden rörande de å diskussionsprogrammet upptagna fem första frågorna. Rörande den första af dessafrågor uppkom åter en mycket liflig diskussion, i hvilken omkr. 30 talare deltogo. Denna, som öppnades af prosten Augustinsson, afsåg egentligen bestämmandet af småskolans begrepp, hvarvid åtskilliga talare yrkade, att småskolan, enligt det i 1853 års författning angifna ursprungliga syftemålet med densamma, fortfarande måtte få i aflägsnare delar ar skoldistrikt på landsbygden utgöra en ersättningsskola for den egentliga folkskolan, som författningsenligt skall vara försedd med examinerad lärare, då småskelan deremot i städer och mindre vidsträckta skoldistrikt i allmänhet redan vore och alltmera komme att utgöra en förberedande skola för inträde i den egentliga folkskolan. Denna mening förfäktades hufvudsakligen af herrar Witt, Sundler, Englund, C. A. Dahlström, Uddgren och Ströhm. Andra talare yrkade deremot, att småskolan allena måtte utgöra en förberedande skola för folkskolan, en åsigt, som hufvudsakligen förfäktades af hrr Rundbäck, Anjou, Kastman, Gustafsson, Rydberg, Widen, Lidberg och Essn. Hr Schotte instämde i hufvudsaken med förstnämnda talare, men ansåg, att småskolan, då den vore ersättningsskola för folkskolan, borde erhålla ett annat namn, t. ex. rotskola, hvilken åsigt biträddes hufvudsakligen af hrr Berg och Psilander. Slutligen antogs sektionens förslag med någon obetydlig redaktionsförändring, hvaremot frågan, för utlåtandes afgifvande, rörande hr Schottes förslag, till sektionen återremitterades. Rörande 2:dra och 3:dje frågorna antogos sektionens förslag utan någon nämnvärd diskussion. Vid 4:de frågan: Kan antalet folkskolor numera anses vara tillräckligt för behofret? Om så icke är fö rhållandet hvill:a närmare bestämmelser vore i detta hänseende erforderliga? hade inom sektionen olika meningar yttrats, i det pluraliteten ville, att lärarnes antal skulle bestämmas efter solkmängden, och kyrkoherden Quiding ansåg riktigare, att antalet bestämdes efter antalet skolpligtiga barn inom distriktet. Hr Quiding uppträdde till försvar för sin åsigt, hvilken biträddes af hrr Kyltn, Feuk och i viss mån äfven af hr Psilander, hvaremot pluralitetens åsigt, försvarad af hrr Ekelund, Rundbäck, Augustinsson och Schönheck, vid framställd proposition vann mötets bifall, Vid behandlingen af denna fråga redogjorde hr J. A. Dahlström för förhållandena inom den del af Ilelsingland, som utgjorde hans inspektionsdistrikt. Emot sektionens åsigt, att genom lagstiftning borde bestämmas, att tvenne examinerade lärare skulle finnas för hvarje antal af 3,000 innevånare o. uppträdde hr G. A. Dahlström, som väl för , gt gillade sektionens mening, men motsatte sig alla opinionsyttringar för lagstiftningens ingripande i denna sak, hvaremot riktigare vore, att ett skoldistrikt, som en gång funnit sig böra för en bättre organisation af skolväsendet antaga ett större antal cxaminerade lärare, ej finge utan vissa myndigheters medgifvande åter godtyckligt inskränka detta antal, en åsigt, som biträddes at hr Ströhm. Rörande 5:te frågan: , Vid en jemförelse mellan de särskilda bildningsanstalter, som blifvit inrättade för småskolelärare, hvilka grundsatser visa ig hafra med största framgöng blifvit tillämpade? örsvarades sektionens åsigt, att dessa bildningsanstalter borde af landstingen anordnas, af her Rundbäck och Sundler, hvilkas åsigter delades af hrr Schotte och Widen. hvaremot hrr Augustinsson och Meijerberg ansågo staten böra taga jemväl denna undervisning om hand, om landstingen visade sig ej vilja eller kunna detta. Mötet antog imellertid sektionens förslag. Härefter refererade kyrkoherden Witt fjerde sektionens utlåtande öfver 13:de frågan: ,.Hvilka åtgärder kunna ytterligare viltagas för ett ändamdlsenligt ordnande af undervisningen för de barn, som utgått ur folkskolan? Sektionens åsigt, att denna åtgärd borde bestå i stad uti inrättandet af aftonskolor och på landet i bestämmandet af en viss dag i veckan för denna undervisning, bifölls at mötet, sedan hrr Sundler, Bogren och Noriborg framstält vigten deraf, att skollärarne ej öfveransträngdes, utan förtfarande, om möjligt, finge en söcknedag i veckan ledig från undervisningsåliggande, hr Augustinsson uttalat sig emot alla beslut rörande atgärden för undervisningens ordnande för dem, som redan utgått ur folkskolan, samt hrvr Witt, Ande:sson, Uddgren och Ehrnström uppträdt till försvar för sektionens yttrande. KL 2 upplöstes mötet och sammanträdde åter påföljande dag, Fredag. Förhandlingarna under denna dag refereras sålunda: Hr Kastman resererade sektionens yttrande öfver 7:de punkten, enligt hvilket den s. k. skrifläsemetoden ej ännu vore allmännare införd vid den första undervisningen. Härvid uppstod en ganska vidlyftig diskussion rörande denna metods rde, hvarunder densamma försvarades af hrr Rydberg, Leidesdorff, Uddgren, Anjou, Steinmetz, Andersson och Sandberg, hvaremot metodens allmännare användande nu, isynnerhet af ovana lärare, ogillades af hrr Lidberg, Mäjerberg. Rundbäck, Feuk och Wagenius. Hr Ström ansåg, att metoden blett borde användas modifierad. Hr Meijerberg skilde mellan ljudmetoden, skrifläsemetoden och , den förnuftiga metoden, hvilken sistnämnda var den enda, som förtjente obetingadt antagas; men stofningen finge likväl ej försummas. Af hvad som blifvit yttradt, fann hr Norlen stafningsmetoden och ,den förnuftiga metoden oförenliga. Hr Meijerberg framställde en historik öfver metoden, enligt hvilken densamma skulle varit känd i vårt land för 30 är sedan, ett förhållande, som vitsordades af hr Fenk, men hvarvid anmärkningar framställdes af hrr Ekelundh och Steinmetz, enligt hvilken metoden numera ej vore alldeles densamma som förr. Metodens försvarare ansågo dess företräden hufvudsakligen bestå deri, att den åstadkomme ett redigare uttal, att undervisningen mera roade barnen, att de finge lära läsa och skrifva på en gång samt på kortare tid än annars, samt att hela deras själsutveckling genom metoden vida bättre befrämjades än genom den gamla. I sitt yttrande öfver 8:de punkten, angående tillämpningen at vissa föreskrifter i kongl. brefvet den 22 April 1864, hade gektionen begärt förklaring öfver 3:dje momentet af detta bref, enligt hvilket barn, som vilja sig af skolan begagna, ovilkorligen skola sig vid terminens början inställa, en föreskrift, som hrr Ekelundh och Psilander visserligen ansågo vara af vigt, men i likhet med sektionen vore att förena med skolrådets skyldighet att tillse, det barnen iakttoge ordentlig skolgång. Föreskriftens vigt och olika sätt att vid dess genomförande gå tillväga, framhöllos af hrr Rydberg, Sundler, Englund,!Schönbeck, Gustafsson och C. A. Dahlström; hvarefter de i det väsendtliga ej synnerligen divergerande meningarne af ordföranden sammanjemkades. ) Det må tillåtas oss anmärka, att hvarken Anaxtamante. allor berå aahafov. hära fiynmrava Så