11111299471804 SVAN MR OR 47 ständighet ock så mycket mera rättfärdigar anmärkta läneoperationen, som densamma under för lidet år, på sätt visadt är, tillskyndat stadskassan en direkt förtjenst. Göteborg den 6 Maj 1867. Å Göteborgs utskänknings-aktiebolags vägnar: FR. FRISELL. M. T. Warmark. D. C. Srensson. Elias Heyman. Erik Wijk. John Larsson. Stockholm. Locisadagen, berättar D. Nr, som gynnades af det herrligaste väder, firades at hufvudstadens befolkning med utfarter i det gröna; hvarvid Djurgården, såsom alltid, utgjorde målet för flertalet. Hasselbacken, Pohlsro och alla större och mindre värdshus voro öfverfyllda, men den brokigaste och lifligaste taflan framställde Slätten med dess glada folklif, dess till hundrade uppgående försäljningsbord, dess Kasperleteatrar, positiver, pepparkaksgummor, fiolspelare och Gud vet hvad. Ännu. långt frampå qvällen förde ångsluparne tusentals personer ut till Djurgården. I Friesens park tråddes dansen med lif och lust och på de mjuka gräsmattorna sågos talrika och pittoreska grupper, som läto medförda förråd af mat och dryck sig: väl smaka. I Strömparterren lyste den vackra illuminerade springbrunnen så frestande, att: tusenden och åter tusenden ej kunde motstå lusten att taga den i betraktande på närmare håll. Härigenom uppstod till slut en förfärande trängsel dernere; fruntimmer svimmade; barn skreko; och det tog en halftimma att åter praktisera sig uppför någondera af trapporna. Nästan: lika betänklig var folkträngsem vid ångsluparne från Djurgården; och öfver Norr-, bro passerade kl. mellan 9 och 10 på aftonen lika mycket folk som vid sednaste kröningshöglidligheten eller någon dylik, ovanlig ståt. i Äfven Berzelii park var bokstafligen öfverfylld af menniskor, och öfver balkongen till herr Berus hus sågs ett brinnande L med krona ötfver. ; Emellertid hafva, så vidt vi erfarit, inga olyckshändelser timat, och — Stock-! holms invånare till heder — såg man få öfverlastade. i I — För sjöfarande. Förvaltningen af sjö-ärer.dena meddelar, att det s. k. Sebogrundet i Stockholms skärgård kommer att utmärkas med en större prick. ; — Maskinvedhuggeriet vid Nybrohanmen. 1 Dagl. Alleh:a läses: Det är icke mer än eit par veckor, sedan egaren till detta företar, hr C. Th. Gältzau, fick sin anäggning så att säga provisoriskt färdig, och likväl bar densamma redan nu uppnått en verksamhet, som tydligt hänvisar på behofvet af ett eta-; blissement, sådant som detta. All ved, som hinner sågas och klyfvas, konsumeras nemligen genast, så att de ansenliga vedmassor, som på hori I gonen omgifva den slukande maskinen, äro på qvällen rent at försvunna, och att det ännu icke med! största ansträngning lyckats erhålla i förlag för morgondagen större portion huggen ved än ett par ; famnar. En dylik stark efterfrågan är onekligen, för hr G. lika glädjande, som den talar för hans ides praktiska utförbarhet och allmännyttighet. Hittills bar den arbetande maskinen varit ständigt omgifven af nyäkna åskådare af alla klasser. Och det är verkligen rätt intressant att se densamma i verksamhet, och iakttaga den lätthet och hastighet hvarmed den fullgör sina funktioner. Den plats maskinen intager är gansko ringa, ty ängpannan, som är vertikal, är sammanbygd med det ; stora hjul, hvilket af densamma sättes i rörelse och hvilket med sina lötar — om benämningen tillåtes, då hjulet är snarlikt ett stort vagnshjul — ögonblickligt och utan buller afklipper de instuckna vedträden. Likaledes omedelbart förenade med ångmaskinen äro de tvenne sig höjande och sänkande häfstänger, på hvilkas spetsar de kolossala knifvarne äro fästa, som verkställa klyfningen af de nyss förkortade vec råden. Både klipparen och klyfvarne matas oupphörligen af gossar, bvilka med mera uppöfvad vana vid sina göromål skola kunna leverera mellan 2—3 famnar huggen ved i timmen. Hr Gultzaus mening lär vara, efter att under nu kommande vinter blifva nödgad ställa prisen efter den allmänna prisnoteringen, att framdeles hålla ett konstant och af desamma oberoende pris på sin vara. Men redan nu och oaktadt de första dryga omkostnaderna för affärens bringande till stånd hållas prisen å det mekaniska vedhuggeriet mycket moderata, ja billigare än till och med på arbetshusen. Då detta vedhuggeri tillika på billigaste vilkor ombesörjer hemtransperten för såväl större som mindre partier till hufvudstadens alla delar, måste alla vedförbrukare finna sin fördel uti att företrädesvis vända sig till detsamma för erhållande af sina behof. Den fattige, som får köpa ett mått ved för 25 öre, å hvilka mått dessutom polletter komma att hållas välgörenheten tillhanda, får alltså denna nödvändighetsvara ofantligt billigare än, såsom nu är fallet uti vissa snusoch brödbodar. Afven den förmögne konsumenten finner afgjord fördel uti att vända sig till maskin-vedhuggeriet. Han har nemligen då endast att ditsända sin reqvisition och besparas det obehagliga besväret att först och främst öda tid vid hamnarne för inköpet, så bråka med hemförandet af veden samt slutligen ombesörja huggning och forsling ar det huggna till vedbodarne. Allt detta unäviker han och tår sitt vedbehof på vederbörlig plats utan allt besvär och bestämdt billigare än med de atvränningar af diverse slag han icke kan förekomma, om ban sjelt skall handhafva alla ofvannämda detaljer 2—