säkert många och betydelsefulla ord. Men hvilka ord och a hvilken betydelse? Hade han kunnat läsa dessa betydelsefulla ord, så skull han helt säkert lättare ha begripit dem än de till honom sjel riktade. Ilan skulle helt visst ha fröjdat sig och jublat; ha skulle måhända ha blifvit lycklig, ja lyckligare ån någonsit tillförene. Men han visste ej hvad som stod i brefvet och — det var måhända äfven väl för honom, ty det öde, som vai honom beskärdt, skulle bli honom klart på ett annat sätt, ocl Försynen skickar ödet efter sitt eget sätt; vi måste tacksam emottaga det sådant det är, såsom det kommer och hvad de än medför — hvilket alltid är annorlunda än vi tänka os: och än vi önska. Först sedan det helt och hållet fullbordats inse vi, arma menniskor, att det var bäst så och att det må. hända alls icke kunde komma annorlunda. Slutligen uppvaknande ur sina drömmerier, fann Reinhold att himlen blifvit mörk och dyster såsom hans hjerta och at regnet häftigt strömmade ned. Han steg upp och gick, oak tadt det ihållande regnet, till det närbelägna posthuset, aslemnade det till Jenny Levinson i Göteborg adresserade brefve och begaf sig först derefter tillbaka till Schillingslust, för at meddela den förvånade familjen den oväntade underrättelsen att Jane Norrmanson rest bort på tre dagar, utan att ens der gamla Rebecka visste hvarthän. Tre dagar af väntan, af sorg, af bekymmer, endast blan dade med föga hopp — o hur långa synas de ej för den otåliga menniskan! Detta skulle Reinhold Strahl inse i hela dess omfång. Men vi — vi vilja förkorta dessa tre förskräckligt långa dagar för oss genom något annat; ty för oss är det tunga brefvet till Jenny Levinson ej tillslutet; vi intränga deri med nyfikna blickar och läsa allt hvad den stackars Jane ur sitt öfverfulla hjerta har att meddela den trogna väninnan i hemmet, och hvaräf vi tillika skola erfara icke blott hvarför hon så plötsligt lemnat sitt lilla hus vid Elben, utan äfven med hvilka tankar och känslor hon skall återvända dit. (Forts.)