Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1867, sida 1

professorn i medicinska fakulteten vid universitetet i X doktor Reinhold Strahl. Ja, detta bref, som innehöll hans utnämning till professor, hade på eftermiddagen under hans frånvaro anländt från hans hem, och flickorna ville icke blott straffa honom för det han så länge lemnat dem ensamma, utan äfven bereda honom en riktigt angenäm öfverraskning. De hade fördenskull ej nämnt något för honom om brefvet, utan låtit ligga det på hans bädd, sedan de mycket snart af adressen gissat till innehållet, Reinhold gladde sig nästan mera åt de goda flickornas sinnrika påfund, än han isin närvarande sinnesstämning kunde glädja sig åt den kungliga skrifvelsens innehåll. Vid ett annat tillfälle skulle detsamma utan tvifvel utöfvat ett stort inflytande på honom, men nu, efter en sådan dag, var och kunde det endast vara ytligt, och lugnare tider måste först inträffa, innan han fullt kunde känna värdet af den gåfva, som blifvit honom till del. Men morgonen derpå, då han af familjens medlemmar vänligen lyckönskades och titulerades ,,herr professor, infann sig dock redan försmaken af den kommande glädjen, och sålunda börjades den nya dagen med en svag stråle af hopp, att densamma måhända skulle bli för honom gynnsammare, än gårdagen varit. Klockan åtta begaf sig fadren jemte barnen, som vanligt, till staden, och tills klockan tio stannade Reinhold hos de båda systrarna, hvilka, då den vanliga tiden för hans promenad till det lilla huset var kommen, sjelfva uppmanade honom att ej försumma sig. Han tog således afsked af dem och vandrade långsamt och tankfullt nedför berget. Men knappt var han ensam med sig sjelf, innan han ånyo öfverfölls af den gamla oron och frågade sig: ,,Hur skall dui dag finna Jane? Skall hon vara lugnare och mildare stämd än i går? Och skall jag sjelf, öga mot öga med henne, på det riktiga sättet kunna visa den vänskap, inom hvars gränser jag tillsvidare vill röra mig, utan att åter låta hänföra mig af min passion och med oskicklig hand vidröra de ömtåliga strängarne i hennes bröst? Ack — jag har ju denna gång ett nytt lugnande medel i beredskap. Hon vet ju ännu ej, att hon i dag besökes af en professor, och hon har redan länge gladt