Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1867, sida 1

JUDINNA N?). Berättelse af Philipp: Galen. (Öfversättning af J. Philipsson.) — Vilan, jag lyder. För i dag! Men får jag återkomma morgon, om jag endast kommer som er vän? Hon vände åter sitt ansigte mot honom. Ett himmelskt mildt leende flög öfver hennes rena drag, och redan utsträckte sig omedvetet hennes hand efter hans. — Endast som min vän? upprepade hon med innerlighet. Ja, som sådan skall ni alltid vara mig välkommen, ty min vänskap — den utsläcker ingen mensklig förbannelse — den har jag skänkt er för evigt. — Jag får således komma i morgon? frågade han ännu en gång, med strålande blickar. Jane stödde, ett ögonblick eftersinnande, hufvudet mot banden. — I morgon! hviskade hon, liksom talande till sig sjelf. I morgon! Ja, kom — men om ni då råkar mig, det — vet jag icke. — Hvad menar ni dermed? frågade Reinhold, på nytt orolig. Jane blickade tankfull ned fråmför sig, — Jag menar hvad jag säger. Jag vill gerna vara ensam. Gå nu! — Egentligen ingenting, tillade hon sakta, jag vet icke — — Och får jag icke ens mera trycka er hand till mina läppar? — Har det då en så stor betydelse för er? frågade hon, efter en stun ds besinning. Nåväl — här har ni min hand — o, min Gud! — Gå — fort, fort — jag måste — jag måste vara ensam! Reinhold at tyckte hennes händer, hvilka han båda fattat, ) Se H.-T. n:o 1 95.