Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1867, sida 3

ÖASuOLrAIngen Iramstande acrerter 1Tagaån, OM 8 Strandegarne ville bekosta hvad, som blifvit före kaget, samt upplyste, att om ett amorteringslå an erhållas, så blefve kostnaden för strandegai. mycket billig, i synnerhet om ett statslån kund ulvetkas, och burde den årliga utgiften pr tunn land till dess lånet blifvit amörlerädt uppgå til högst 1 rdr. Ä garen af Grensholmen, grefve Spens talade fö det större förslaget, men de öfriga för det min te, Som segrade. Man valde er direktion, son med löjtnant Årbin Skulle uppgöra köpet af de östra Kimstadsverken, sätta sig i förbindelse mec de ifrågavarande strandegarne, anskaffa lån, o. s. v Kristianstad. Om Upsalasdångarne läses Kristianstadsbiadet för i Onsdags: Redan i Mån. dags f. m. syntes ä stadens gator en mängd främlingar, hvilka från närliggande orter infunnit sig för att öfvervara den lika Ovanliga som värdefulla högtid, hvilken bereddes vårt samhälle genom Upsalakörens konsert härstädes. I Hessleholm emottogos de uppsvenske sångarne af borgmästaren Clairfelt och kapten Lagercraniz samt helsades af artilleriregamantota musikkår, som var placerad i en öppen kupå med Björneborgsmarschen. KL. ie till 3 anlände det af flaggot smyckade festtåget till Kristianstad. Inne på perronen voro värdarne samlade och sedan tåget stannat samt kapten Blomstedt utbringat ett lefve för Upsalastudenternas sångkör, höjdes ett dundrande hurra, i oändlighet mångfaldigadt af den utanför stationshuset väntande talrika folkmängden. Allt hade iklädt sig en högtidlig drägt. På flera ställen voro flaggor utbängda, vid fiskarehamnen saluterades, och man tycktes på hvarje upptänkligt sätt vilja gifva uttryck åt den allmänna hänförelsen. Vid 6-tiden tog konserten sin början. Under orgelläktaren var en med grönt prydd estrad uppförd för sångarne. Det vackra templet fylldes af nära 2,000 personer. Anblicken af det hela var ganska imponerande. — Det mäktiga och gripande intryck, som våra herrliga svenska qvartettsånger, utförda på det tjusande sätt, som måhända endast nordisk studentsäng förmår åstadkomma, gaf sig (luft redan efter andra sängnumret i en storm af handklappningar och bravorop. Isynnerhet tyckstes ,Brudefzerd i Hardanger samt de begge folkvisorna emottagas af åhörarne med det mest lefvande bifall. Efter konsertens slut och sedan sångarne haft den artigheten villfara åhörarnes begäran att gifva ett par nummer da capo, utbröt en äska af applåder, som knappt tycktes vilja taga slut. Från kyrkan tägade sångarskaran under sång samt åtföljd af en böljande folkmassa framåt vestra boulevarden samt stannade framför kapten Lagercrantas hus, hvarest ett par sånger afsjöngos. Sedan kapten Lagercrantz med några hjertliga ord samt under synbar rörelse tackat för den uppmärksamhet, som blifvit honom visad, och som han sade alltid skall utgöra ett af hans dyrbaraste minnen, hembar d:r Ärpi å sina kamraters vägnar deras tacksamhet till kapten I., för hvilken derefter höjdes ett fyrfaldigt, enstämmigt lefve. På qvällen voro sångarne inbjudna till en kollation i Tivoli. På ömse sidor om den allö. som leder från boulevarden till Holmen, brunno mareschaller. Vid ingången var uppförd en triumfbåge af gaslågor. På yttersidan af den med fanor och vapen prydda salongsbyggnaden strålade en gassol; liksom ock en dylik, fast i mindre skala, var anbragt å midten af den framför salongen liggande gräsplanen. Ett större antal kulörta lampor fullbordade ekläreringen. Sedan gästerna blifvit samlade, besteg borgmästare Clairfelt talarestolen och helsade dem välkomna i ett af bifallsrop ofta afbrutet tal, på hvilket d:r Arpi svarade. Derefter uppträdde prorincialläkaren d:r Virgin och uppläste ett i varm ton hållet, versifieradt tal. Härmed slutades den officiella delen af festen. Vid 10-tiden intogs sexa i Tivolisalongen, hvarefter hrr Arpi och Fröst talade för sestkomitöen och serskildt för kapten Lagercrantz. Hr Myhrberg ville erinra om det moraliska understöd sängarne kunde hemta af ett mottagande sådant de rönt i Kristianstad, ty det vittnade om, att det ej var en enskild angelägenhet, utan fastmer ett hela nationens intresse att svenska sången blifvit representerad. Anförda af artilleriregementets musikkår tågade slutligen omkring kl. 12 samtliga gäster, värdar och öfriga deltagare till Lilla Torget, der man efter ett lefve för Dorgmästare Clairfelt skiljdes åt. — Upsala, Predikosjuka. En gosse, tolf år gammal, son af en torpare i Upland, reser för närvarande omkring i Roslagen såsom predikant i ondgärdarne. Han har alltid ett stort antal åhöare bland allmogen, som öfvergifver hem och körd för att följa honom. Hans föredrag sakna aturligtvis allt sammanhang, men slå an, särdees på fruntimren, och bondgummorna ha redan ipphöjt honom till profet och taga honom ifrigt försvar. Han mottager penninggåfvor, och de lå ganska väl till. Han föres från den ena gåren till den andra, och när han tröttnar att preika, så visar han ut åhörarne, stundom ganska ftertryckligt. Till presterskapets föreställningar yssnas icke, emedan gossens åhörare äro fullt öfertygade att han blifvit andligen väckt och utänd i verlden för att predika bot och bättring. Simpromotion för damer egde i Tisdags på föriddasen rum i Svartbäcksån. Upsala-Posten beittar derom: Som denna promotion var på förand bekant endast för de promoverades anförandter och närmaste vänner, omförmäla vi såinda en nyhet för den stora allmänheten. Upsala msällskap meddelade vid denna promotion genom n direktör, professorn och riddaren L. F. Svanerg den större belöningen, ,,för utmärkt berömlig ch godkänd skicklighet i sämkonstem-, åt Chartte Cedergren, prima, Ellen Mesterton, Lydia Vidman, Lydia Bothell, Mathilda Folcker och laria Edman, ultima, samt den mindre belöninen, för berömliga framsteg i simkonsten åt nna Lisa Södermark. Den för sitt nit och sin icklighet värderade simlärarinnan, fröken Hedvig undblad, erhöll af de promoverade en minnesh tacksamhetsgåfva, bestående af en klädesbore med ett i silfver vackert arbetadt handtag. Död af förpestad luft. I Upsala-Posten tör i isdags läses: En olyckshändelse at hemskaste art made härstädes förliden Lördag kl. 10—11 f. m. n arbetskarl vid namn N. Hellman, jemte andra sselsatt med det å Stora torget pågående gräfngsarbetet för rensning af den från Åkerstenska iset ledande trumman, företog sig, såsom det allänt försäkras, utan någon tillsägelse af vederbönde, på eget beråd att öppna luckan till den irmast Drottninggatan å torget varande afledngsbrunnen för vattnet från närliggande trummor, dsatte omedelbart en stege i brunnen, på hvilm han började nedstiga. Han hann dock icke ngt, förrän han, öfverväldigad af de mötande iumpgasångorna, sanslös föll ned i djupet af brunen. Vaktmästaren vid drätselkammaren Claeson yndade efter utför stegen för att rädda Hellman, e en delade hans öde. Likaså aflopp det för drän-Å n Eriksson och förre formannen Nyström, så att kla fyra blefvo liggande i brunnen sanslösa. Arst tskarlen Lundholm, som derefter vågade sig ned, 1) ckades medelst en båtshake rädda Nyström, men m åste vid sitt andra nedstigande, då han sjelf satdes af svindel, afstå från sina räddningsförsök. agnmakaren Södergren steg nu ned och räddade ge ängen Eriksson, hvarefter poliskonstapeln J. sis riksson med ett räddningsrep under axlarne steg M d och fäste ett rep omkring Claössons kropp, en hann ej få fram dennes hufvud, som låg un-SO r en bjelke, innan han fattades af svindel och so åste upphjelpas. Arb tskarlet Fröberg nedsteg re Aa FETA v le A e. n(i(( —— —4 — — — — ———ä——— — — — et