Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1867, sida 2

Tiden för den hufvudsakliga skörden har nu inträdt. östsäden är i de flesta delar af landet dels under inbergning, dels färdig till afmejning; kornet och annan värsäd följa omedelbart derefter. Underrättelserna från landets skiljda orter om grödans beskaffenhet äro gynnsamma; ty om också höstsäden lemnar öfverhufvudtaget en svagare skörd, så har den dock förkofrat sig långt utöfver hvad man hade i våras anledning att befara. Vårsäden — som nu spelar en hufvudsaklig roll inom vårt lands jordbruk — lofvar nästan öfverallt god skörd, och trindväxterna: ärter och bönor, äro, åtminstone i detta län, utmärkt vackra. Äfven jordfrukterna äro lofvande. Lägger man dertill, att höskörden varit om icke öfverallt ymnig, dock flerestädes ganska god, så blir det lyckliga slutresultatet, att landet har att emotse ett godt år. Dock beror denna utgång väsentligen uppå inbergningen af den ännu utestående grödan. Väderlekens ostadighet manar landtmannen till stor -vaksamhet i detta fall. Det sätt, hvarpå vi allmänhet gå tillväga att bevara den dyrbara gröda, på hvars åstadkommande så många omsorger blifvit nedlagda, är långt ifrår tillfredsställande. På många ställen drif. ves härmed ett oförsvarligt vågspel, då der afmejade säden ställes ganska vårdslöst på den ofta våta marken, utan att man ens iakttager de enkla försigtighetsmått, som ligga i begagnande af stör eller hässjor Men icke heller tiden är man i detta hänseende nog rädd om. Särdeles gäller detta, på denna ort, i fråga om Söndagarne. Det redliga arbetet, det dyrbara åliggandet att tillvarataga de frukter en