Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1867, sida 3

janoff kommit. Den 5 December infann sig hos honom landtdomaren Watlamoff och bad honom i kretsdomaren Wassiljeffs namn om ett lån på 5,000 rubel. Ssewastjanosk asslog denna begäran. Afvenså lemnade han åtskilliga inbjudningar till landtdomaren utan afseende. Slutligen blir han ock så godt som tvungen att den S:de infinna sig till ett parti hos köpmannen Ssacharnikoff, der ett lotteri var arrangeradt till bortspelande af kretsdomarens häst. Han placeras här genast vid ett spelbord, der kretsdomaren dagen förut hade förlorat 1,500 rubel till borgaren Bakin. Rusgifvande drycker framsättas: Bakin uppmanas ideligen att dricka och är snart så ankommen, att det vilda glammet öfvergår till smädelser, för hvilka äfven Ssewastjanoff blir föremål. Denne bedjer med ångest och bäfvan att man måtte göra ett slut på den obehagliga scenen, men förgäfves. Skriket och tumultet ökas fastmer oupphörligt. Då vill Ssewastjanoff aflägsna sig, men kretsdomaren märker det och ropar: ,hållen fast honom! Alla rusa upp för att qvarhålla Ssewastjanoff. ,Låtom oss lägga upp en liten bank, ropar kretsdomaren och rycker itrån Ssewastjanoff de penningar han håller i handen. Detta ger anledning till ett gräl mellan kretsdomaren och den närvarande köpmannen Kolotoff. Ssewastjanoff försöker ännu en gång att aflägsna sig, men blir ännu en gång omringad och dvarhållen. ,,Släppen mig! ropar han,: penningarna må jag då i värsta fall förlorat. Då skriker kretsdomaren åt honom: ,,Du tyckes vilja befalla här och tror dig kunna trotsa äfven mig! Det fröjdar mig att ändtligen hafva dig i mina klor för att få tulkta dig, du krämaresjäl! Sse, wastjanoff vet i sin ångest icke hvad han skall taga sig till. Tumultet blir allt vildare, och Kolotoff bortföres häktad. Till Ssewastjanoff komma efter hvarandra landtdomaren och ett par närvarande läkare för att råda honom att gifva kretsdomaren den begärda summan. -Jag har inalles S15 rubel med mig; dem mån I behålla, blott jag sedan får gå min väg-. Jaså, din kanalje, du vill icke fram med mera? skriker kretsdomaren igen; ,i kurran med honom!Landtpolis och kosacker inträda; det blir den gräs igaste uppståndelke. Nu infinner sig Ssewastjanofts fru, hvilken kretsdomaren hade låtit helsa, att hennes man skulle frigifvas, om hon ville betala 10,000 rubel. Dervid repar Ssewastjanoff mod igen, men till sin ol ty knappt har han utropat: icke en enda kopek utbetalar jag, hellre må ni döda mig! förrän han eripes, afslites kläderna, kastas till golfvet och tilldelas i fruns närvaro en så förfärlig knutbastonad, att stycken af hans hud flögo i luften. Mer än 300 rapp fick hans arma rygg mottaga. Uifter denna förfärliga misshandling vände sig kretsdomaren till Ssewastjanoff med de orden: Nå, vi hafva hittills icke kunnat komma öfverens i principerna; du har sammansparat ett stort kapital och vill icke dela det med oss. Nu skola vi väl blifva bättre vänner. I sjelfva verket saknades redan de 815 rublerna i Ssewastjanoffs ficka. Med sönderpiskad rygg hemfördes den misshandjade och skyndade ännu i detta tillstånd att uppsöka generälguvernören. Denne ville i förstone icke tro, att slikt var möjligt, men besvor derefter Ssewastjanoff att icke göra något väsen af saken och erbjöd honom i ersättning för värk och sveda 3,000 rubel. Jag säljer icke mitt blod, var Ssewastjanoffs svar, och derpå vände han sig med sitt klagomål till gendarmeriöfversten. Nu följde läkarebesigtning af den misshandlade, och protokoll deröfver uppsattes. Men för att erhålla en sormlig ransakning måste Ssevastjanoff ännu en sång vända sig till generalguvernören och till inikesministern. Ransakning anstäldes, men när saken kom före vid kriminaldomstolen, visade domarne så mycken flathet, att de nedriga våldsverkarne undsluppo med blott ett obetydligt korrekionsstraff. De böra nöja sig med husmanskost. Unler en het sommar, då flugorna voro särdeles beärliga, skulle en bondgubbe bege sig in till staden och hade redan satt sig upp i kärran, då hustrun ropade: ,Kors, kära Anders, så när hade ag glömt det nödvändigaste: du får gå in på qpoteket, min gubbe, och köpa för en tolfskilling sugemat. — Ne ej, genmälte Anders, ,.djeklar mej om jag de gör. Vill inte de uschle fluserna hålla te godo med den maten, som vi ha tt ge dom, så kan de göra hvilket de vill.