Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1867, sida 3

Rältegångsoch Polissaker. (Från Stockholm.) Förfalskning. Sedan den 15 November 1864 har vid Listers häradsrätt pågått en rättegång mellan f. landtbandlaren Nils Nilsson i Qvattran, karande, och grosshandlaren i Stockholm E. A. Westin, svarande. Nilsson yrkade i stämningen ansvar för förfalskning å Westin, för det denne i ett dem imellan den 10ktober 1562 upprättadt kontrakt m bränvinsleverans öfver texten skrifvit några ord, r följd af hvilka Nilsson blifvit tillfogad skada. Den 6 nästlidne Augusti föll häradsrättens utslag i målet, och blef Westin, som bekänt, att han skritvit dessa ord i Nilssons närvaro och med hans medgifvande, men utan några vittnen, dömd efter 12 kap. 4 och 21 Så strafflagen, som stadgar straftarbete ifrån 6 månader till och med 4 år, men skulle saken slutligen afdömas i sammanhang med ett annat vid härvarande rådstufvurätt af Nilsson mot Westin anhängiggjordt mål, med yrkande å den sistnämnde för svekligt förhållande vid försäljning af åtskilliga af honom i konsignation mottagna partier bränvin. Då detta sednare mål i Tisdags förekom å rådstufvurättens sjette afdelning, uppträdde å kärandens sida auditören E. Hamnstrom och å svarandens stadskassören Isacson. Hr Hamnström yrkade, på grund af Listers häradsrätts utslag och på sin hufvudmans särskildt gifna uppdrag, att Westin skulle förklaras skyldig att genast träda i häkte, hvilket af Isacson bestreds, på grund af att W. anfört besvär öfver häradsrättens utslag. Med anledning af hvad mot Westin förekommit, rosolverade rådstufvurätten, att Westin skulle genom öfverståthållareembetets försorg i häkte inmanas, och uppsköts målets vidare handläggning, tills Westin blitvit häktad. — Åtalet mot Stenby-aktiebolaget. Sistl. Tisdag fortsattes vid rådstutvurätten det af stadsfiskalen Sillversparre väckta åtal emot akticegarne i Stenby jordbruksoch tegelslageri-aktiebolag. Vid målets påropande inställde sig de vid förra rättegångstillfället bland svarandena närvarande jemte käranden Silfversparre. Innan målet företogs, framträdde kanslisten Regnholm på grund at en utaf honom förut ingifven stämning på samma aktiebolag och i enahanda syttning som Siltversparre och fordrade, att begge målen skulle behandlas i ett sammanhang. Detta bestreds af Silfversparre, som förmenade, att Regnholm vore alldeles obefogad att väcka detta åtal. Etter härom hållen längre öfverläggning gillade domstolen Silfversparres yrkande, hvarötver Regnholm anmälde missnöje. Med begge parternas medgitvande uppsköts målet till den 14 nästkommande Sept. för att icke genom uppläsande af en mängd at åtskilliga utaf svarandena ingifna skrifter uppehälla domstolens, i anseende till mängden af öfriga förekommande mål, knappa tid.