Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1867, sida 1

JUDINNA N?. Berättelse af Philipp Galen. (Öfversättning af J. Plulipsson.) Jane genombå fvades af en rysning och suckade. Ifäarför suckar ni så tungt? frågade han deltagande. — Ack, der stöta vi genast mot en klippa, sade hon med nästan tonlös röst. Ser ni, ars det finnes en Gud, det tror jag helt visst, men att Han alltid skänker välsignelse, måste jag betvifla, och derför, derför o, m. sskänn mig ej — derför tviflar jag tillochmed understundom på Gud sjelf. — Huru? utropade Reinhold nästan förs. väckt, ni tviflar på Gud? Är det möjligt, är det tänkbart? Jane såg beklämd ned och nickade matt med hufvudet. — Och likväl är det tyvärr, tyvärr så, hviskade 198: 0, om ni en gång vill riktigt lugna mig, så skildra för mig Pil nu genast, Gud sådan ni tänker er Honom. Reinhold hemtade djupt efter andan. — Huru? sade han med höjd röst. Behöfver jag väl skildra Gud för er? Ser, tänker, känner ni Honom då ej i allt, som ligger framför edra ögon, som ljuder i edra öron, som rör sig i ert hjerta? Gud är allt, ty Han är början och slutet. Likasom Han skapat och begåfvat allt, som finnes till, så vidmakthåller och bevarar Han äfven allt. Han är urkraften, som alstrar allt, Han är urkällan, som närer allt, Han är urljuset, som upplyser allt. Och säg, är icke allt, som ligger framför edra ögon, en skön, herrlig gåfva, en välsignelse? Äro ej ert hjertas känslor, er själs ingifvelser, hvilka alla härröra från Honom, äro de ej gudomliga gåfvor? O, jag ber er, svara mig! ; Hon betraktade honom nästan stirrande med sina lysande ögon. — Innan jag svarar er — o, jag måste naturligtvis göra är Ca TEOT A