Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1867, sida 2

enda utvexling, hvilken då aldrig af de mexikanske generalerna förvägrades. I de af br Romero till statsministören (i Washington) öfversända korrespondenserna äro tlera fall anförda, då mexikanska regeringen med stor mildhet behandlat sina krigsfångar, isynnerhet de franska och belgiska; och denna regering har icke låtit verkställa några afrättningar, utom i Jacinta och i Puebla. IIvad beträftar afrättningarne på det förstnämnda stället, så blef endast 16 af fångarne der skjuten, icke för det de fört krig mot republiken, utan emedan de under tre dagar i Zacatecas begått de värsta förbrytelser. Åfrättningarne i Puebla träffade några högre militärer, hvilka öfvergifvit sin förra fana och fört trupper till republikens fiender; och sådane desertörer bestraffas ju med yttersta stränghet af alla nationers krigslagar. ASIEN. Under förra året mördades en engelsk kapten, Cheyne, på Pelew-öarne af infödingarne. Krigsångaren Perseus, utsedd af engelska regeringen att straffa denna våldsbragd, inträffade efter fullbordadt värf i slutet af April detta år ånyo på redden af Manilla, derifrån en tolk varit medtagen. En tidning i Manilla omtalar tilldragelsen på följande sätt: Cheyne dref sedan år 1540 med outtröttlig verksamhet handel mellan Kina och Pelew-öarne och hade härigenom samlat en betydlig förmögenhet, med hvilken han ämnat återvända till sitt f dernesland, så snart han slutat den olyckliga resa, på hvilken han tillsatte lifvet. Han var en imånga asscenden högt värderad person, och han hade i åtskilliga skriftliga uppsatser framhållit de fö delar, som man kunde draga af nämnde öars c sation, samt lemnat många vigtiga notiser öfver deras produkter och sederna derstädes. Bland de bytesvaror, som han lemnade öboarne, voro äfven krut och skjutvapen. I slutet af sin dagbok ttrar Cheyne misstroende mot infödingarne och rhågor för den olycka, som sedan inträffade. Han blef ihjelslagen, och engelska regeringen såg sig nödsakad att straffa våra o iviliserade grannars grymhet. Dertill utsågs ångaren Perseus, nuder befäl af fregattkaptenen Charles Stevens. Vid den engelska korvettens ankomst till ön Coura, der lönnmordet egt rum, begaf sig konung AbaThule ofördröjligen om bord. Kaptenen meddelade honom då orsaken hvarföre han besökt hans stater, och ade sig icke förr skola lemna dem, än han erhållit fullständig upp ise. Sedan konungen en stund rådplägat med sina närmaste, framträdde presidenten i rådet och sade med stoiskt mod till kaptenen, det han insåge nödvändigheten af, att en höfding måste dö, samt att han erbjöde sig som syndaoffer. Stevens sade sig icke kunna antaga detta offer, såsom icke förenligt med rättvisan, utan att den verkligt skyldige skulle straffas. Ilärefte förflöto några timmar utan vidare resultat, til omsider en af dem, som deltagit i lönnmordet, in ällde sig och bedyrade, att detsamma blifvit utrdt på konungens befallning. Konungen och hans råd hade nu flytt till det inre af ön, der de emellertid snart blefvo gripna. Det höga statsrådet, med monarken i spetsen, tillstod då, att Che blifvit dödad på dess befallning, emedan han sålt vapen till innevånarne på en närbelägen ö, af hvilka man befarat fiendtligheter. Kaptenen lät då förstå, att enligt hans lands lagar hade utöfvaren af våldsbragden förtjenat döden, men öfverlät åt dem sjelfva att beteckna den skyldige. Rådet trädde härefter ånyo tillsamman och dömde konung Aba-Thule samt en af hans närmaste, vid namn Hubo, till döden. Då detta delgass Stevens, sade han sig icke fordra mer än den förstnämndes död. Rådet uttalade önskan, att konungen skulle skjuts af trupperna ombord, hvilket af Stevens fö des, hvarefter en af Aba-Thules förnämsta råd: vare gaf honom döden med ett gevärsskott. äl efter proklamerades Hubo som konung af ön, och den nye herrskaren skickade omedelbart derefter flera af sina undersåter ombord på den engelska korvetten med presenter.