Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1867, sida 4

land. I Ny og Ne. Digte af Vilhelm Pergsbe. j Andet Oplag. Cjöbenm avn. Forlagt af den Gyldendalske Boghandel. (E. Hegel). Thieles Bogtrykkeri. 1867. I Bergsoe lär man att känna en ung lyriker, som väl ej i genialitet kan jemiras med Richardt, men hvars talang dock är tillräckligt stor att ådraga honom mycken uppmärksamhet i i vår uti poetiskt inseende temligen sterila tid. Han eger i hög grad hvad som vanligen kallas ssentiment. 3 hans dikter äro rika på känsla — ja, stundom så rika derpå, att de måste förekomma många läsare litet pjunkiga och isynnerhet dem, hvilka ej af egen sorglig erfarenhet veta hvad det vill siga att begära oändlig sällhet af en engel i dvinnohamn — ett inbegrepp af alla tänkbara sullkomligheter — och af henne erhålla endast — en korg. Denna lilla dikksamlings afdelningar ha af förf. erhällit namn, som klinga ganska geologiskt. Den första och älsta heter , Urformation, den andra , Overgangsperioder och den tredje Rere Damelser. För vår del tycka vi bäst om urformationen, om än de sednare ,,bildningarna röja något större makt öfver formen. I den första periodens sånger ligger mera friskhet och natur och mindre sjuklig sentimentalitet än i de sednare, ehuru äfven i dem finnas känsloutgjutelser i massa. ärpå bereder också förf. läsaren genom inledningen, hvilken är en imitation af Longfellows till ,,Hiawatba, ty deri säger han sig sjunga endast tör den, som nöjes med en dempet Moll-Ackord, som jeg har l:empet Efter Stemmen i mit Inre. Drömme är en liten cyklus erotiska dikter fulla af verklig inspiration, och i vår tanka stå de öfver alla de följande poemerna i poetiskt värde — något, som är mindre vanligt, då en skalds tidigaste. alster vanligen äro de svagaste, och han merändels tilltager i i skapande kraft ända! tills han står på sin lefnads middagshöjd. Stemninger äro vackra och rörande utyck af den bittra ånger, som följer på förlusten af samvetsfriden, innan hjertat hunnit att förhärdas. Til Storken är ett rätt godt stycke, som röjer, att den känslofulle skalden icke saknar humor, och ,,Greshopperne drage forbi utmärker sig genom raskhet och styrka i målningen. De erotiska dikterna i andra afdelningen äro, på det hela taget, ganska ledsamma klagovisor. De poemer, som äro frukten at vistandet uti Italien, äro ganska läsvärda, men kunna hvarken till form eller innehåll jemföras med Snoilskys sonnetter och öfriga dikter, som likaledes återgifva reseintryck. ,Munken anse vi för det bästa bland dem. I den tredje afdelningen torde , Havkrabberne förtjena uppmärksamhet genom humorn och konseqvensen i ämnets behandling. Fabeln Ridder Lövfrö, som också är en skizz ur djurlifvet, förefaller oss teml. osmaklig. , Christian Winther är en af de gedignaste dikterna i denna afdelning, och Et par är en liten nätt skizz, som läses med nöje. ,Den norske Maler är det längsta, men på långt när icke det bästa poemet i samlingen. Det saknar visserligen icke åtskilliga ljuspunkter, men är, på det hela taget, långdraget och vattenhaltigt.