ligen är den ypperste bland dessa epigoner — vi räkna icke Chr. Winther till denna kategori af danska författare -— och då hans författares rap bär en äkta dansk prägel, då det är nationelt alltigenom och kärleken till fosterlandet och den kta danska godmodiga humorn i lika mån karakterisera det, är det ej underligt, att hans små dikter läsas med förtjusning öfverailt i landet, och att de redan fått sitt syvende Oplagå. Den första afdelningen i detta lilla häfte heter ,Viser og SangsDessa visor och ger äro nästan alla tilltallighetsdikter, tillkomna för att illustrera studentfester, och i flera uttalar sig jemte en barnsligt rörande kärlek för det gamla Danmark en varm och djup uppfattning af den skandinaviska idtens sanning och en broderlighetskänsla tör stamförvandterna ,,bag den gyngande Bro, som verkar sympatetiskt på läsaren, hvilken gren at den skandinaviska folkstammen han än tillhör. Sådana äro Nordens Enhed och For Sverig og Norge i främsta rummet, tvenne utmärkt vackra sånger, rika på inspiration och känsla, liksom det lilla ä kliga For Danmark. Mindre lyckad förekommer oss sången , Danmarks Frihed med dess något tvungna och haltande allegori. Det tyckes underligt, att 1örf. kan säga om friheten, att hon tog slöjan och band på rosenkransen, och att hon var tärna i kungens gård och en fånge bakom gyllene galler, ty ett dylikt tvång strider ju mot frihetens begrepp, och hrem det än var, som bodde bakom gallret, icke var det friheten. landede Digte, håästets andra afdelning, vittna om huru må dig denne lyrikers begåfning är. Ved LOVspring. erinrar om vår Dahlgrens präktiga vårviDen IOVende är en liten skizz ur vet, yemodigt gripande, just emedan den ir så sann; ,,Vuggevise och ,, Modersorg äro förträffliga miniatyrer, som i enkla drag återgifva ett modersbjertas känslor. aa Concerten är äfven ett stycke fullt af natur och känsla, och ,, Tulte och ,, Hr: Mikkel äro goda försök i Andersens. genre. ,Paa Badehuset och , Ved Juletid äro friska genrestycken, som väl uthärda jemförelsen med Erik Böglis produkter i den vägen. ,,Savoyarddrengens Sang ir som om den vore lånad -— af en savoyardgosse; och den jeremiad, som sörf. lagt i en gammal ungkarls mun, är egnad ut väcka medömkan. Af hvad vi här yttrat följer, att vi anse Richardts ,,Smaadigte väl törtjenta af! dlmännare uppmirksamhet äfven i vårt! and. i