Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1867, sida 1

LE I Från Norge. (Korrespondens till Handelstidningen). Christiania d. 9 Aug. 1867. Jag har i ett par föregående korre spondenser sökt sätta läsaren in uti trälasttrafiken här i landet, emedan den utgör grundvalen för hela Ostlandets ekonomiska välstånd. Den är naturligtvis innerligt sammanhängande med den andra stora näringsgrenen i dessa bygder nemligen åkerbruket, rörande hvilket jag i dag skall göra några anmärkningar Vestlandet med hela Norges vidsträckta kustland har helt andra intressen, i det fiske och skeppsfart här upptaga allas sinnen, och oaktadt från det offentligas sida allt möjligt göres på det åkerbruket må gå hand i hand med verksamheten på hafvet, har detta dock visat sig omöjligt, ty så snart en , Gut kan föra en åra, far han omkring på hafvet, hvarigenom visserligen utbildas ett sjömansstånd, som är det första i verlden, men jordens intressen alldeles försummas. Vestlandets intressen, hvilka alltså representeras af fisk och fartyg, äro således helt olika Ostlandets, som representeras af trälast och jordbruk, hvarigenom här i landet bildas tvenne stora partier, hvilka vid alla de större uppdykande frågorna på det materiella området uppträda istark oppo sition mot hvarandra: så framställas ofta jernbanorna och de många dyrbara väganläggningarne här på Östlandet såsom saker, hvilka alls icke angå Vestlar det, och vid storthinget drifver Vestlandet ett systematiskt knipsystem, som utgör grunden för de flesta bataljer i folkförsamlingen och i pressen — hvartill jag efterhand sednare skall återkomma. Det finnes intet tvifvel om, att jordbrukareståndet hos oss under de sednare åren lider under en stark ekonomisk kris, som är af den utsträckning, att den skall rycka med sig nästan hela den nuvarande generationen af egendomsegare. Tallissementernas antal bland bondeståndet är i en fruktansvärd tillväxt, och massor af egendomar gå under auktionsklubban för skatter eller ouppgjorda hypoteksbankslån. Orsakerna till krisen uppgifvas i allmänhet vara följande: Under de goda åren, som föregingo den beryktade krisen 1857. stego egendomarne till ett alldeles oproportionerligt pris, och de talrika försäljningar, hvilka egde rum under dessa år, visa sig nu dagligen ruinerande för köparne. Dernäst komma lättsinniga hypoteksbankslån, hvilka, i stället för att, enligt denna bankinstitutions välgörande syfte, användas till jordbrukets förkofran, hufvudsakligen blifvit förtärda af låntagarne, hvilka således efteråt ej ega någon utväg till afbetalningar och ränteligvider. En rubbning i priserna på landtbruksprodukter genom de många tillvägabragta lättare kommunikationerna och tryck på bränvinsbränningen anföras af bönderne såsom orsaken till mångas ruin, Slutligen den stora Bredesonska svindeln, hvilket märkvärdiga fenomen i våra små förhållanden jag här nedan närmare skall skildra. Den ruinerade mångfaldiga samiljer, skakade vära kreditinrättningar i deras grundvalar och rubbade för åratal de ekonomiska förhållandena i landets vigtigaste trälastdistrikt. Ungefär midtemellan Christiania och Kongsvinger i närheten af jernvägslinien bodde på sitt stora bruk Odalsvark bruksegaren John Collett Bredesen, som nu är en man på 60 år, men redan för 20 år sedan var en af de verksammaste landtmän vid det glommenska vattendraget, der han utom stort jordbruk dref betydlig skogsoch fabriksnäring. Det hette: ständigt om honom, att han var en ovanligt duglig och driftig man, som skötte sina stora affärer med sakkännedom och! omsorg. Han hade en vurm för att köpa! egendomar, som tilltog med åren, men det hette alltid, att han fick godt pris och att han på sina köp förtjenade mycket penningar. Imellertid ökade han öupp