Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1867, sida 2

Rättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. I Onsdags på förmiddagen bade spanande polistonstapeln Larsson bemärkt bland folksamlingen . Kungstorget en välklädd qvinna i svart drägt, vilken var i sällskap med tvenne karlar, föreha tskilliga tjufknep för att plundra nästans fickor. å undersökte hon bland annat en fruntimmersicka med en djerfhet, som vittnade om att hon j var någon lärling i yrket. Då hon aflägsnat ig från detta ställe tillfrågade Larsson fruntimret m det mistat något i fickan, men deruti hade Blott funnits en snusdosa och denna låg qvar. Troligtvis ansågs en snusdosa vara en så ringa ångst, att det ej lönade mödan stjäla en sådan. Zzmellertid hade qvinnan skiljts från de båda kararne och fortsatte ensam sitt ströftåg å torget, lervid Larsson följde henne på afstånd, äfvensom n annan spanande konstapel, hvilken han gifvit n vink om att något var i görningen. Snart nnade qvinnan bredvid ett fruntimmer, som var röken Mathilda Boye. Medan hon stod vid sidan if denna, stack qvinnan sin venstra hand ned i röken Boyes klädningsficka. Tvenne gånger förhyades detta experiment. Sista gången lyckade, konstgreppet, ty när handen åter blef synlig fanns denna en portmonnä. Nu steg Larsson frams ifvensom en öfverkonstapel Larsson, hvilken sednare händelsevis tillstädeskommit och likaledes blifvit varse hvad som förehades. Vid åsynen af polisens tjensteandar kastade qvinnan portmonnän srån sig. Tjufven befanns vara hustru Johanna Christina Jansson från gården Långared i Hjo socken i Kåkinds härad. Den ene af de karlar hon sällskapat med var hennes man Carl Axel Jansson, ett hvarandra värdigt par, ty han är straffad för 2:dra resan stöld och hon har förut varit antastad här vid marknadstillfällen. Vid förhör med henne i Thorsdags inför poliskammaren, nekade hon naturligtvis till stölden. Medan hon sett på ett väfstycke å torget, hade någen ryckt henne i armen och när hon vändt sig om hade en bredvid stående poliskonstapel beskyllt henne för stöld af en portmonnä, som skulle ligga på gatan ditåt han pekade, men hon hade hvarken stulit portmonnän eller sett om denna funnits å gatan. Sådan var Johanna Janssons förklaring öfver det missöde hon iråkat. Då hon greps som man säger på bar gerning, slipper hon denna gången dock icke så lätt undan. I afvaktan på målets handläggning vid rådhusrätten blef Johanna Jansson insatt i cellfängelset. Den tilltalades man, Carl Jansson, som blifvit anhållen för obehörigt vistande härstädes, var i går inställd hes poliskammaren. Vid hans ankomst i polisvakten hade han visat sig desperat, troligtvis öfver att marknadsspekulationerna slagit så illa ut, att hustrun blifvit häktad. Då han skulle insättas i förvaringsrummet blef han våldsam och ville bita en poliskonstapel i handen, men som hans glupskhet i tid bemärktes, hindrades han derifrän. Inför poliskammaren yttrade han, att som han blifvit misshandlad af polisen, skulle han derför skaffa sig upprättelse. Beeslutet om Jansson blef, att skrifvelze skulle sgå till konungens befallningshafvande med begåran om hans åfsändande till hemorten, — Efter anmälan af jernbäraren A. Pettersson, att en hos honom på månad anställd piga vid namn Helena Andersdotter begifvit sig bort den 4 dennes, sedan hon misstänkts att ha stulit en fingerring af guld och 1 svampdosa af gilfvej. hvarjemte det upplysts, att hon på falsk reqvisition uppburit 8 rår för mjölk, som hon aflemnat för Petterssons räkning hos handl. Wallerius, har Andersdotter blifvit eftersökt och anträffades å en äng i Slottskogen, der hon förvarat sina tillhörigheter i en bergsskrefva. Hon förnekade att ha tillgripit ringen eller dosan, men tillstod att hon genom ett pettersspng naran utfäfdadt falskt qvitto atkommit de 8 riksdalerna. Derjömte erkände hön hvad man förpt icko visste eller att st. theskedar af silfver, af hvilka en r : Olsson och en annan enkefru