Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1867, sida 3

Ekonomiskt. Svampar såsom födoämne. Vi anföra ur .Hernösands-posten följande i detta ämne: , Den egentliga invändningen mot svamparnes begagnande såsom födoämne, eller att bland dem förekomma flera giftiga arter, bör dock ingalunda afskräcka från deras bruk till daglig föda, emedan flera af de ätliga svamparne, åtminstone de allmännaste, redan äro kände af nästan en hvar samt de giftiga genom riktig behandling blifva fullkomligt oskadliga och desse innehålla lika närande kraft. Då i flera länder alla svampar, som anas, jemväl de giftiga, allmänt insamlas och ändas till föda, synes häraf att faran för förgiftning icke kan med iakttagande af någon försigtighet vara särdeles stor. Till en början kunde ju allmogen uppmanas att samla och till föda anända alla de svamparter, som de se kor och får förtära. Dessa arter äro alla oskadliga. Deribland kunna nämnas ,,Ko-soppen, känd af hvarje landsbygdens barn om 10 å 12 år, och ,Får-tickan, som genom dess utseende och växtsätt icke kan förvexlas med någon annan art. Lika förhållande r det med ,, Rökoch ,,Finger-svamparne. IIade endast dessa 4 svamparter, synnerligast den vid foten af alla våra berg och granskogsbackar på eftersommaren så ymnigt växande, smakliga och matdryga ,,Får-tickan, sistlidne sommar och höst här allmänt samlats till föda, skulle i stället för nu rådande allmän nöd icke någon enda person behöft svälta, utan spanmål kunnat från orten afsättas i betydlig mängd. På några få sommaraftnar kunna 3 a 4 barn, lättast i skogsbygden, af dessa 4 svamparter insamla fulla vinterbehofvet för ett hushåll om 6 å S personer, som med några tunnor insaltad eller torkad svamp kunna utan fruktan för brist på en sund smaklig föda motse den långa vintern, äfven om deras kornåker stode affrusen och potatisen lemnat endast half skörd. Hvad potatisen i närande kraft saknar, det innehåller svampen. Af några sönderskurna svampar med tillägg af salt, några få potater, en bit kålrot eller annan rotfrukt eller gryn tillredes en soppa, i närande kraft och smak mycket nära lika med köttsoppa och i alla hänseenden att föredraga framför den sådana år, som de sista, allmänt af de fattiga begagnade vattvällingen och andra dylika svagare födoämnen, potatisen enbar icke undantagen; och sättes till denna soppa en bit smör och kryddor, såsom Peppar, persilja, krygdnejlikor, lök och dylikt, har man en rätt, som neppeligen lärer försmås ens af en läckergom. Halstrad eller stekt på glöd med tillsats af salt är svampen ensam ganska smaklig och närande — flera andra mer och mindre kostsamma tillredningssätt här onämnda. . Tillräckligt tydliga anvisningar i ämnet kunna i öfrigt erhållas uti J. W. Smitts afhandling om svamparne med dertill hörande plansch, som icke borde saknas i någon folkskola och som icke borde vara för någon folkskollärare obekant. Vi äro fullt öfvertygade att vederbörande myndigheter, särdeles presterne hvar i sin ort, och ståndspersonerne skulle kunna genom nödiga anvisningar åt allmogen om svamparnos användande och genom egna exempel bereda ortens befolkning en vida reellare, varaktigare nytta, än om de genom utdelande af hvilka som helst qvantiteter födoämnen bidraga att lindra stundens nöd.