JUDINNAN??) Berättelse af Philipp: Galen. (Öfversättning af J. Philipsson.) Morgonen derpå voro de båda systrarna redan tidigt rustade att på samma gång som fadren och de små syskonen begifva sig in till staden. Då de alla gingo till fots, gjorde Reinhold dem sällskap ett stycke på vägen och afskedades slutligen med den vänliga önskan, att han måtte använda dagen riktigt väl och dränka den honom väntande tråkigheten hos sin patient dernere i Elbens vatten. Reinhold emottog denna önskan med ett gladt leende, men hans hjerta klappade dock något lifligare dervid, och ej utan en ovilkorlig brådska anträdde han ensam återvägen. Klockan var emellertid endast half nio, och det var således ännu alltför tidigt att aflägga det utlofvade besöket. Han gick fördenskull långsamt framåt, valde en annan väg till strandbyn, och då han framkommit dit, genomvandrade han der i hela dess längd samt betraktade med intresse invånarne och deras sommargäster, hvilka värmen tidigt lockat ut ur husen till deras idylliska trädgårdar. Ja, det var varmt, mycket varmt denna morgon, ehuru solen ej kunde genomtränga de små gråa moln, hvilka likt en halft genomskinlig slöja utbredt sig öfver hela horisonten. Och värmen var desto kännbarare, som fullkomlig vindstilla rådde och tillochmed asparnes och björkarnes rörliga löf i slapp hvila hängde på sina grenar. Men oaktadt allt detta, var likväl luften klar, man kunde på långt afstånd igenkänna tillochmed små föremål, och de blå konturerna af det på andra sidan Elben liggande fastlandet framträdde så tydligt, att man kunde tro dem ha kommit en hel mil närmare. Vi kunna nog antaga, att doktor Strahl på denna sin promenad betraktade sitt fickur oftare än vanligt, men först då ) Se H-I. n:o 152.