Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1867, sida 2

ung al 90 leagues. Dagems post. TYSKLAND. I flera korrespondenser från Berlin taas om en hemlig bestämmelse till art. 5 f Pragerfreden, enligt hvilken preussiska egeringen förbehållit sig en tid af 4 år intill 1870) för utförandet af de i sagde rtikel bestämda stipulationerna. Det tiligges, att franska regeringen hittills varit kunnig om denna hemliga klausul. För särvarande är det temligen svårt att häridlag kunna utleta sanningen. Likväl är let att observera, det flera preussiska oficiösa tidningar (hvaribland äfven några i sertigdömena) förliden höst och vinter — mder det militärutskrifningen i hertigdönena och resultatet af valen i Slesvig i ;ög grad ledde uppmärksamheten på Nordlesvig — sökte framhålla huru obilllgt det ore, om Preussen låt det komma till en mröstning i Slesvig, innan befolkningen i la delar af landet af egen flerårig erfaenhet hade lärt känna , välsignelserna af, peussiska regeringen och fått blicken fätad på ,de fördelar, som äro förbundna ned inkorporationen i en stor och mäktig tat. I fall vi icke taga felt, yttrade en fficiös slesvigsk tidning då, ,att tiden inill året 1870 skulle vara en passande! rist för preussiska regeringen att träffa itgärder, som skulle gå ut på att upplysa: len slesvigska befolkningen om sitt eget! väl. Det är möjligt, att denna tanke nu tendentiös afsigt hänföres till en i trakaten befintlig hemlig klausul. Om resultatet af de preussiska statsmännen Bismarcks och Goltz sammancomst med konung Wilhelm i Ems vet nan ännu intet. I de flesta tyska och franska tidningar är den meningen förherrskande, att den nordslesvigska frågan, åtminstone för närvarande, förlorat sin brännande karakter. Tidn. , Franz. Corresp. fäster för öfrigt uppmärksamheten på, att Preussen sjelft gitvit första impulsen till en diplomatisk behandling af saken, enär less regering i en cirkulärdepech till sina ambassadörer i Paris, London, Wien och Petersburg meddelat de resp. regeringarne, att Preussen öppnat underhandlingar med kabinettet i Köpenhamn angående den nordslesvigska frågan. Detta meddelande gaf tuileri-kabinettet anledning till de mycmet omtalade instruktionerna till legationssekreteraren. Leföbvre i Berlin. Franska regeringen yttrar deruti, att de garantier, som Preussen begär för de i Nordslesvig bosatte tyskarne, lätt kunde gifva anledning till nya differenser, men ålägger för öfrigt sin diplomatiska agent den största varsamhet. Det bekräftas in vidare, att den preussiska cirkulärdepechen äfven gifvit Ryssland anledning till ,,observationer, hvilkas form och innehåll emellertid icke blifvit bekanta. Deremot säges nu, att kabinetten i London och Wien hittills afhållit sig ifrån att uttala sina åsigter öfver den preussiske cirkulärdepechen. ÖSTERRIKE. I Salzburg uppehålla sig för närvarande — som man förmodar, med anledning af det franska kejsarparets förestående besök der — den döde exkejsaren Maximilians föräldrar, erkehertig Frans Karl och erkehertiginnan Sofia, samt hans bröder, erkehertigarne Karl Ludvig och Ludvig Viktor. Kejsarinnan Elisabeth, som befinner sig i Ischl, skall den 16 dennes komma till Salzburg, der kejsar Irans Josef skall. infinna sig samma dag. Baron Beust åtföljer sin suverän dit, och både furst Metlernich samt hertigen af Gramont (fransk ambassadör i Wien) skola infinna sig der. Deremot lärer icke den franske utrikesministern skola åtfölja sin kejsare dit. Det har väckt mycken uppmärksamhet, att ministerialrådet Hofmann blifvit utnämnd till direktör för rikskansliets byrå, en af de mest inflytelserika platserna i staten. Hofmann var år 1865 civiladlatus hos fältmarskalken Gablenz i Holstein, och gjorde sig der bekant genom sina ständiga tvister med Zedlitz, likasom genom sitt intima förhållande till augustenburgaren. AMERIKA. Hofvet i Wien har den 31 Juli erhållit authentiska underrättelser om Maximilians sista stunder. En tillfällighet hade fogat det så, att han mottagit en underrättelse om, att kejsarinnan Charlotte skulle hafva dött på Miramare. För Maximilian var denna i och för sig sjelf sorgliga underrättelse en tröst. Ehuru sjukdomen och fångenskapen medtagit hans krafter, bibehöll han en fast hållning ända in i dödsögonblicket. Han föll, träffad af 9 kulor. Han meddelade sin sista vilja åt Preussens ambassadör, baron Magnus, som nu är på väg till Europa. De sist inträffade tidningarne från Förenta Staterna innehålla för öfrigt en mängd intressanta enskild