JUDINNA N?). Berättelse af Philipp: Galen. (Öfversättning af J. Philipsson.) — Ja, sade hon, skicka till mig de goda flickorna, men endast en i sender, så att jag har omvexling. Ack ja, jag pratar — nu — så gerna med er; ni är så god, så deltagande. Jag har förut alls icke insett det, men man gör — jag ser det på mig sjelf — framsteg i konsten — att njuta det sorgliga lifvet. nyo uppstod en paus, hvilken Reinhold med afsigt lät förlänga sig, enär han ej ville ingå närmare på Janes sista tanke. — Men ni har ännu ej besvarat min nyss framställda fråga, fortfor han slutligen, och jag frågar fördenskull ännu en gång: Tillåter ni mig att från och med i morgon ej mera besöka er som min patient, utan som min granne — så länge ni ännu är min granne? Hon betraktade honom vid dessa ord med en outsäglig och för Reinhold oförklarlig blick. — Hvad menar ni dermed, frågade hon, åter seende ut genom fönstret, så länge ni ännu är min granne? Amnar ni måhända snart lemna Schillingslust? — Nej, jag stannar här ännu i fyra veckor, minst fyra veckor, tillade han med ljudvigt, ty jag har från början måst lofva min göstfrie värd och hans familj att dröja qvar så änge. Jane nickade, och hennes händer slöto sig fastare tillsamman. — Men ert svar? påminte läkaren med lifligare blick. — 0, hvad skall jag svara derpå? sade hon sakta och med nedböjdt hufvud. Besök mig gerna, när ni ej har något