Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1867, sida 1

bättre att göra; ni skall alltid vara mig välkommen — men ni skall snart finna det tråkigt hos mig. — Tror ni det? Godt, vi få riskera det. Men för att åtminstone i ett afseende framställa mig för er alldeles sådan jag är, så säger jag er, att jag aldrig har tråkigt, hvarken under arbete eller hvila eller — under prat, och ni skulle vara den första, som verkställde detta experiment på mig. Seså — nu vill jag lemna er och om en timma skicka er en af de kära flickorna. På aftonen komma vi måhända tillfle ned och då — då skall ni redan i dag få besöka er lilla sal. ErrFrE KAPItLEr, Tvenne dagar hade hastigt nog förflutit. Jane, full af obruten ungdomskraft, var snart alldeles återställd. Visserigen var hon fortfarande något blek, men hon kände inga plågor längre och var eller syntes nästan vara utan minne af hvad hon nyss öfverstått. Hennes korta sjukdom låg bakom henne som en flyktig dröm, hvilken hon ej mera kunde eller ville ihågkomma, och om någon gång en eller annan detalj kom henne i minnet, så tänkte eller ville hon ej tänka närmare derpå, ty viljans kraft var stark hos denna unga flicka, och ingen af alla, som vid denna tid eller sednaro besökte henne, hade någon aning om hur mäktigt det band var, som hon i afseende på sina tankar och känslor kunde pålägga sig. På aftonen andra dagen efter det nyss skildrade samtalet hemkommo doktor Strahl och hans värd klockan åtta. De hade varit på middag i staden hos den gamle herr Schilling, hvilken äfven, liksom de öfrige, ville ha sin del af den unge vännen. Då de begge herrarne inträdde i stora rummet, blefvo de ej litet förvånade öfver att hos de glada flickorna finna den vackra judinnan, hvilken dessa på aftonen hemtat upp till sig, för att öfverraska och glädja fadren och vännen med hennes besök. Då Margaretha hörde de båda herrarne komma, sprang hon dem glädtigt till mötes, och sedan hon kysst fadren samt räckt Reinhold sin hand, sade hon till den sistnämnde: — Ni får ej bli ond, stränge herr doktor, om ni finner er kära patient bär uppe. Hon har ej kommit frivilligt, nej,