Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1867, sida 3

(msäandt) : . Minnesteckning. Rektor Lennart Åberg var född 1514 i Uddevalla, der fadren, kommerseråd, var bosatt. Sonen Lennart afslöt sina skolstudier 1834, då han från Göteborgs gymnasium afgick till universitetet i Lund, der han promoverades till filosofie doktor 1838. Sedan han lemnat akademien, blef han vikarierande lärare vid Göteborgs h. lärdomsskola och 1841 ordinarie samt 1847 rektor vid Halmstads 1. elem.-läroverk. Prestvigdes 1854. Var ledamot af kongl. Vasa-orden, af kongl. nordiska Oldskristselskab i Köpenhamn, af kongl. v. och v. samhället i Göteborg. Blef förordnad till folkskoleinspektör 1862. Äled i Lund, stadd på resa till någon tysk helsobrunn, den 10 Juli 1567. Då hans jordiska qvarlefvor hitfördes från Lund, var en ovanligt stor menniskomassa samlad för att mottaga dem. Troligen har aldrig i Halmstad en så talrik skara varit samlad vid någons begrafning. Hvad kunde orsaken vara till ett så allmänt deltagande? Ins. tror sig kunna besvara denna fråga sålunda: det var minnet af en ädel man, som hade församlat dem. Han var en ädel man, ty han var ädelt sinnad och hade haft en ädel verksamhet. Hvar och en som kände honom visste, huru väl han ville alla, huru hjelpsam och tjenstaktig, huru anspråkslös och godmodig han var. Som rektor tvangs han stundom att utdela aga åt lärjungar; men det var synbart, att han sjelf led dervid. Såsom välgörare mot de fattige bland skolans lärjungar hade han knappt sin like. Han hjelpte af egna medel och beräknade icke alltid, om hans tillgångar det medgåfvo. Han samlade gåfvor till dem genom hvarjehanda tillställningar, såsom aftonunderhållningar m. m. Genom hans inflytande och förbön bevektes rikare lottade samhällsmedlemmar att skänka gåtvor både för en gång och för längre tid, såsom understöd åt fattige skolgossar. Med serdeles intresse omfattade han och arbetade för, att härvarande skola skulle utvidgas till högre elementarläreverk, ehuru han sjelf yttrade, ,,att han icke derpå vinner, utan förlorar. Hans ord besannades mer än någon då kunnat förmoda. Han har under största delen af sin lefnad verkat för upplysning, först bland lärdomsskolans och nu sednast äfven bland folkskolans elever. IIans läroböcker till folkskolans tjenst begagnas icke blott i folkskolor inom vårt utan äfven inom andra stift. Han har såsom sekreterare inom länets hushållningssällskap sökt genom sin tidning sprida ibland den jordbrukande befolkningen upplysning i de stycken, som hörde till denna befattning. Attinspektera folkskolorna var ett ibland hans käraste göromål. Folkskollärarne visste att värdera honom och de sakna honom uppriktigt. Äfven Halmstads folkskola har rönt ett välgörande inflytande af hans verksamhet. Såsom lärare i lärdomsskolan förelyste han sina medarbetare i både nit och skicklighet. När någon at embetsbröderna var af sjukdom hindrad, var han aldrig sen att träda i stället. Säasom förman var han human och derför både älskad och värderad. Skulle en man, med sådant sinne och sådan verksamhet, sakna erkännande af det samhälle han närmast tillhörde — eller af staten? Det är omöjligt! Kunde erkännandet under den sista tiden synas hafva blifvit fördröjdt, skall det taga ut sin rätt efter hans död. Hans mångsidiga verksamhet tärde på hans lifskrafter, och det sista årets bekymmer och trassel bröto dem helt och hållet. Han reste bort att söka helsan, men kom snart igen — och vi hoppas att han i den rätta helsobrunnen funnit och evigt åtnjuter själens helsa. Blifva hans verksamhet och sista böner erkända hos den rättvise domaren, som låter det komma i ljuset, hvilket i mörkret fördoldt varit; så betyder det litet, om han ej blifvit här fullt erkänd eller om erkännandet at menniskor kommer först, sedan han nedlagt vandringsstafven. Den gode Fadren i Himlen, som r enkors och faderlösas hjelpare, vare hans sörjande maka och barns tröst och tillflykt. Guds frid vare med honom. 1 1)