Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1867, sida 2

att icke antaga utskottets förslag derom, s att det skulle utarbetas tre särskilda lagförslager om blandade äktenskap, om ickekatholikers rättsställning samt om skolans frigörande från det katholska presterskapets ledning. Till försvar för detta förslag, och i det hela taget mot konkordatet, uttalade sig framför alla Pratobebera och Herbst; den förstnämnde fordrade frihet i dessa förhållanden för kyrkans egen skull, då den andre framhöll, att konkordatet icke kunde anses bindande, enär det fanns en gräns för hvad som genom en traktat kunde bestämmas, enär densamma icke åt en främmande makt kunde bortgifva hvad staten, enligt sin natur, icke kunde förlora. Konkordatet gäller icke heller Ungern, emedan den ungerska ministören och riksdagen icke vill böja sig derför; och likväl ingicks konkordatet på sin tid för hela monarkien. Mot utskottet talade endast tvenne tyrolska afgjordt klerikala medlemmar, Greuter och Jäger, och till slut antogs förslaget med 134 röster mot 22, hvilket i ett verkligt parlamentariskt land skulle varit det mest otvetydiga misstroendevotum mot ministeren. Turkiske sultanen inträffade d. 31 Juli i Ofen, der de magyariska auktoriteterna beredt honom ett festligt mottagande. Till minne af detta besök förärade Ofens kommun honom en dyrbar silfverurna, prydd med ungerska vapnet och fylld med Jord från det turkiska helgonet Gyl-Babas graf, som förevisas i stadens grannskap. Den 1 dennes fortsatte sultanen resan till Rustschuk, hvarifrån han skulle begifva sig till Warna och derefter på ett ångfartyg till Konstantinopel. FRANKRIKE. På tal om den franske kejsarens besök i Österrike, säger Constitutionnel, att kejsarinnan Eugenie skulle åtfölja sin gemål på denna resa, som det höga paret skulle företaga inkognito, samt att vistelsen i Salzburg endast skulle blifva tvenne dagar. I åtskilliga österrikiska tidningar deremot yttras, att kejsar Napoleon troligen skall qvarstanna i Salzburg till den 13, så att han just nätt och jemnt skulle hinna återkomma till Paris den 15 dennes — Napoleonsdagen. Det är egentligen endast de franska officiösa organerna, som framhålla, att resan uteslutande har en privat karakter och närmast bör betraktas som ett kondolensbesök; den öfriga delen af pressen deremot är af lätt fattliga skäl böjd för att i de tvenne kejsarnes sammankomst se ett förebud till den länge omtalade fransk-österrikiska alliansens afslutande. Neue freie Pressc, som tillhör kejsar Napoleons motståndare, önskar, att det måtte bekräfta sig — hvad de franska regeringsorganerna försäkra — att besöket har en rent personlig karakter, men medger tillika, att det är många omständigheter, som kunna fresta till det antagande, att denna den franske kejsarens resa har en väsendtlig politisk betydelse. Det ligger mycket nära — säger tidningen — att antaga, det kejsarnes sammankomst i Salzburg är en demonstration mot Preussen, samt att den skall leda till öfverenskommelser, som äro beräknade på att sätta en gräns för den preussiska annexionspolitiken. Man vet ju, att konungen af Preussen inbjudit kejsar Napoleon till ett besök i Berlin. Då nu den franske suveränen ignorerar Berlin och reser till Österrike, der han — efter hvad som säges — äfven skall sammanträffa med konungarne af Bayern och Wiärtemberg, så får det hela lätt utseende af en koalition, hvilkens ändamål skulle vara att vaka öfver Pragerfredens bestämmelser. ÅA andra sidan äro äfven förhållandena i Orienten af så kritisk beskaffenhet, att man ganska naturligt kommer till den förmodan, att Frankrike och Österrike under monarkernas sammankomst skola blifva eniga om hvad t. ex. skall ske, då möjligen furst Karl af Hohenzollern en vacker dag blir tillfångatagen eller bortjagad, likasom hans företrädare på thronen furst Kusa, och då Ryssland — som följd häraf — skall rycka in i Donaufurstendömena, för att återställa ordningen. En annan tidning i Wien, ,Presse, som säges vara Beusts organ, yttrar af samma anledning : ,,Underrättelsen om kejsar Napoleons besök skall icke underlåta att väcka det största uppseende öfverallt, och vi mäste tillstå, att det måste varit särdeles vigtiga politiska motiver, som förmått den franske kejsaren att åter upptaga den en gång öfvergifna planen att göra det österrikiska hofvet ett kondolensbesök samt att utföra denna plan just i det ögonblick, då den franska politiken i Berlin i en icke ovigtig angelägenhet vågat sig något långt fram och derföre varit nödsakad att taga ett steg a lr a a nn rr Ra rr rn nr —