Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1867, sida 2

Article Image
got resultat, kunde kejsaren — så slutade baron Dupin, — lugnt, så väl hos lagstiftande församlingen som hos senaten, begära alla de offer, som kärleken till säderneslandet och upprätthållandet af verldsfreden kunde kräfva. I samma möte uttalade vice amiralen grefve Bouet-Willaumez sin förundran deröfver, att franska regeringen icke tillsatt en generalkonsul i Kiel, såsom det skett i Frankfurt, Köln och Geneve, der det hittills endast varit konsuler. Han påpekade specielt det förhållandet att Kiel, med dess belägenhet på få mils afstånd från Bälten, nu blifvit hufvudstationen för den preussiska flottan. Efter eröfringen af hertigdömena och Hannover, samt efter upprättandet af nordtyska förbundet, hade Preussen, som förut — med afseende å sin marin — endast varit den fjerde makten i rangen af de till Östersjön gränsande länderna, nu kommit i besittning af den största utaf Östersjöns handelsmariner med en besättning af 50,000 förträffliga matroser. Med afseende på krigsmarinen stode visserligen Preussen ännu tillbaka för Ryssland, som hade 16 pansarskepp, då Preussen blott hade 5, som likväl inom kort skulle förökas till 10. Men pansarskepp kunde ju köpas, och ettlands verkliga styrka till sjös måste bedömas efter så väl antalet af dess sjöfolk, som efter storleken af dess handelsmarin. Toge man detta i betraktande, skulle man finna, huru Ryssland till största delen måste rekrytera sin krigsmarin från det inre af landet, enär det endast vore i besittning af omkring 1,000 handelsfartyg med 6 ä 7,000 sjömän. Preussiska handelsflottan består deremot af 6,000 skepp, hvilka — som sagdt var — äro bemannade med 50.000 förträfiliga matroser. Iläraf måste det nödvändigt — förmenade talaren — uppstå en antagonism mellan Ryssland och Preussen i nämnde hänseende. Då man trott, att en strid mellan dessa begge stater om herraväldet i Östersjön lätt skulle kunna undgas, om Preussen gjorde koncessioner åt Ryssland i Orienten, hänvisade talaren på, att herraväldet på Östersjön varit Petter den stores dröm, och huru kunde man tro, att czaren, Petter den stores ättling, någonsin skulle gå in på att intaga en underordnad ställning på detta haf? A andra sidan torde kunna förutsägas, att Preussen icke skulle förgäta Fredrik den stores förutsägelse, att om Ryssland först vore i Konstantinopel, skulle det snart komma till Königsberg. Talaren ansåg således en strid mellan Ryssland och Preussen om herraväldet i Östersjön som undviklig och det var särskildt med afseende härpå, som han ville förorda ett generalkonsulat i Kiel. Underrättelsen om kejsar Napoleons förestående sammankomst med kejsar Irans Josef gifver anledning till en mängd politiska kombinationer. I engelska tidningar anses denna sammankomst redan nu som ett otvifvelaktigt tecken till en eventuel allians mellan Frankrike och Österrike. Till den engelska ,, Morning Post berättas, att de diplomatiska förbindelserna mellan Paris och Wien på sista tiden varit utomordentligt lifliga, och man påstår afslutandet af en offensivoch defensivtraktat som mycket nära förestående.

2 augusti 1867, sida 2

Thumbnail