Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1867, sida 1

Den största frågan. I Vi hafva i en föregående afdelning af denna uppsats sökt angifva grundtankarne hos de båda motsatta partier inom de religiösa frågornas område, mellan hvilka i våra dagar kampen med ny häftighet uppblossat. Vi funno att af dessa båda partier det ena, de s. k. ortodoxerna, ifrande för det kyrkligt bestdendes rätt, merendels gör sig skyldigt till en förblandning af innehåll och form i fråga om det religiösa. Det noggranna konserverandet af förflutna tiders religiösa föreställningsitt, af den högtidligt sanktionerade bekännelsens renhet betonas här med stränghet såsom ett vilkor för det sannt kristliga lifrets uppkomst och bestånd hos menniskan. Men — lif finnes inom vår verld endast der, hvarest utveckling finnes; andligt stillastående är andlig död; en tids åskådning kan ej ega giltighet för alla tider: så lyder grundtanken hos det andra partiet, den kyrkliga ortodoxiens motståndare. Det är, mena dessa sednare, stridande mot alla psykologiska lagar, såväl som mot hvarje hållbar uppfattning af det religiösa lifvets väsende, att antaga det endast den menniska skulle kunna stå i ett riktigt förhållande till Gud, som i allt delar de protestantiska bekännelseskrifternas åsigter om betydelsen af Kristi gudom, at Hans försoningsdöd, af trons begrepp, o. s. v. Skulle bland denna oräkneliga skara at sökande, sträfvande själar af alla olika religiösa bekännelser himmelrikets portar stå öppna endast för det lilla antalet rättrogna lutheraner, skulle alla ,,tviflare förkastas — då måste vi i sanning göra oss en mer än underlig föreställning om den saliggörande trons beorepp, då blefve det svårt att rätt fatta