Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1867, sida 1

ningar. gerliga rättigheter. Vi återgåfvo i förrgår det af filosofiska fakultetens komiterade, professorerne Ribbing och Sahlin uppsatta och af filosofiska fakulteten såsom sitt upptagna utlåtande i denna fråga. För att fullständigt redogöra för ärendets behandling af de akademiska myndigheterna, meddelas nu såväl de af medlemmar inom filosofiska fakulteten mot fakultetens utlåtande afgifna reservationer som juridiska och medicinska fakuteternas utlåtanden samt akademiska konsistoriets samtliga utlåtandena beledsagande skrifvelse till II. Exc. kanslern. Reservationerna inom filosofiska fakulteten. Mot fakultetens beslut reserverade sig professor ngström för såvidt det gällde slutresultatet, såsom efter hans åsigt ej i full konseqvens med det föregående, då på qvinna för kompetens till blott de lägsta platserna vid läroverken ställdes samma fordringar som på männen för ett vida utsträcktare berättigande. Vidare afgåfvo ock professorerne L. Svanberg och Svedelius följande reservationer, hvari professor Säve instämde: Professoren Svanbergs reservation lydde: Fullkomligt instämmande med hvad komiterade yttrat uti inledningen af deras utlåtande, måste Jag erkänna mig alldeles afvika från dem uti frågans praktiska behandling. Jag tror nämligen, att komiterade uppfattat den kungliga remissen på ett ej fullt riktigt sätt, då de inlåtit sig uti dess behandling ifrån en synpunkt, som innebure hvilka åtgärder ifrån statsmannasida vore att vidtaga, om qvinnan skulle bekomma rätt att erhålla sådana befattningar inom samhället, hvartill man hittills ansett att examen vid universitetet borde förut afläggas. För min del har jag ansett frågan böra besvaras såsom vore den: lägga universitets förhållandena, såvidt de vidkomma filosofiska fakultetens discipliner, något hinder i vägen för qvinnan att begagna sig af den härvarande undervisningen samt för afläggande af examina, då hon till sådana anmäler sig? I afseende derpå anser jag, att qvinna, om hon förut aflagt inför vederbörande en godkänd dylik examen, som berättigar en yngling att blifva civis academicus, bör erhålla samma rätt som ynglingen, den att vid universitetet blifva inskrifven uti de studerandes matrikel för att här få utvidga sina kunskaper samt öfver dem erhålla de betyg, hvaraf hon kan vara förtjent, då hon anmäler sig till en examen. Det blifver hennes ensak på hvad sätt hon i ett eller annat hänseende kan använda eller göra sig till godo de vid universitetet förvärfvade högre insigterna och de bekomna examensbetygen. Likaså torde det tillkomma regering, ständer och auktoriteter att vidtaga tillbörliga åtgärder för att i olika fall utvidga eller begränsa qvinnans rätt att söka anställning till en tjenst inom samhället; men då detta berör förhållanden, som ligga utom filosofiska fakultetens egentliga område, torde det vara bäst att deröfver icke ingå uti närmare utredning. Upsala den 31 Jauuari 1867. L. F. Svanberg. Professoren Seedelii reservation lydde: Min åsigt, rörande ifrägavarande ämne, uttryeker jag i korthet på följande sätt: Jag anser, att fakulteten icke egentligen behöfver pröfva den frägan, huruvida qvinna må användas i statens tjenst, eller huruvida det kan vara med qvinnans bestämmelse förenligt att idka universitetsstudier och aflägga dermed sammanhang egande examina, men att fakultetens uppgift blott är, att yttra sig, huruvida ifrån universitetets sida, nemligen den del af universitetet, som beror af den filosofiska fakulteten, något hinder kan möta för qvinna att få begagna den akademiska undervisningen och aflägga akademiska examina. Denna fråga besvarar jag så, att, derest qvinna kan på i författningarne föreskrifvet sätt styrka sig innehafva de för den filosofiska fakultetens examina erforderliga kunskaper, bör det icke vara henne förmenadt att examen aflägga, äfvensom att den akademiska un dervisningen bör stå henne öppen, ifall hon kan och vill sig deraf begagna. Jag vet nemligen icke någon orsak, hvarför universitetet borde förmena qvinnan att detta göra; jag känner icke något i universitetets organisation grundadt förhållande, som skulle göra det omöjligt för den filosofiska fakulteten att tillbandahålla erforderlig undervisning åt studerande af qvinligt kön eller med dem anställa examina; jag kan icke inse någon skada, som universitetet skulle lida af de qvinliga studenterna. Iläruvida universitetsstudier och universitetsexamina kunde för qvinnan medföra någon nytta, detta är visserligen en sråga, hvarom åtskilligt kunde sägas, men den frågan anser jag, såsom nämndes, icke egentligen tillhöra oss att afgöra. Ungdomen af mankön eger ju sjelf, eller målsmän i den omyndiges ställe, att bedöma, huruvida skäl förefinnes eller icke, att begagna universitetsundervisning, vare sig med eller utan afläggande af examina. Samma frihet må qvinnan njuta, men universitetet icke stänga sin dörr för någon, som för universitetet hyser det förtroende, att han eller hon der vill söka sin bildning eller nhemta universitetets omdöme öfver sina kunskaar, detta dock naturligtvis med förbehåll af dei örfattningar stadgade vilkor för inträdet och sedermera för deltagandet i universitetets arbeten. Huruvida åter dessa för den studerande ungdomen gällande föreskrifter böra i någon mån förändrag med afseende på studerande af qvinligt kön, detta är en fråga, som torqe kunna ahstå så länge erfarenheten icke har visat, att sådana studenter verkligen infinna sig. Juridiska fakultetens utlåtande: Efter uppläsandet af remisshandlingarna och i ämnet hållen öfverläggning, ansåg sig fakulteten böra förklara, att, sävidt fakulteten hade sig bekant, hinder af lag eller gällande författningar icke funnes för qvinna att aflägga de skrifeller förhörsprof, som ingå i de examina, hvilka antingen tillhöra fakulteten eller den af lärare från fakulteten bestående examenskommissionen samt.