Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1867, sida 3

lodrätt, verkar den elektriska strömmen och nålhufvudet blir lefvande: hunden spetsar öronen, dödskallen gör grimasser, och den, som ej känner sammanhanget, måste tro, att han har framför sig en trollkarl. En korrespondents äfventyr. -,Newyork IIeralds-cmilitårkorrespondent i Mexiko synes just j hafva haft något serdeles lätt eller angenämt värf. Den korta och fyndiga order, som hans principal sändt honom, var af följande lydelse: Följ Maximilian och skrif ofta och utförligt. Enligt korrespondentens egna anteckningar, hade han på tåget från Puebla till hufvudstaden och derifrån till Queretaro, utom några smärre obehagligheter, upplefvat följande: plundrad inpå bara kroppen, 2 gånger; beredt sig till motstånd och derigenom undsluppit att bli plundrad, 2 gånger; fångad af de liberale, 1 gång; fångad at de kejserlige, 1 gång; dagar i elden, 72; träffad af matta kulor, 2 gånger; lätt sårad, 1 gång; lefvat at häst-, mulåsne-eller hästkött, 36 dagar; rest till häst, på mulåsna och i vagn, 450 leagucs. Då korrespondenten, efter alla dessa äfventyr, kom till Queretaro, tvenne dagar före kejsaren, var det på vippen, att general Miramon, som hatade och fruktade isynnerhet de nordamerikanske fremlingarne, låtit hänga honom som spion. Först genom kejsarens mellankomst blef han räddad från denna fara. va. Vid sista stora revy i Champs Elysces red sultanen en ståtlig fullblods-arab, som väckte allmänt uppseende. Sultanen har haft för plägsed att på denne sin älsklingshäst uti sin egen hufvudstad rida till moskån. Nu har storherrn förärat kejsar Napoleon denne häst till gästgåfva. En synagogbyggnad. Den 24 sistl. Juni lades i S:t Louis grundstenen till en ny synagoga, som af tempelbyggnads-sällskapet derstädes skall uppbyggas med en kostnad af 100,000 D. IIogtidligheten bevistades, utom af de judiska församlingarne på platsen, äfven af en mängd prestmän af andra trosbekännelser, samt af Missouris stora frimuraloge och andra till densamma hörande loger. In parisisk gatscen ar stor dramatisk effekt ådrog sig för några dagar sedan på Boulevard Saint Denis en talrik publiks uppmärksamhet. En elegant ung herre satt i sällskap med en vacker ung dam utanför ett af kafeerna. I detsamma kom en annan elegant klädd ung dam förbi. ITon stannar plötsligt, träder fram till dem, tilltalar herrn med hög röst, såsom donna Elvira don Juan, beskylier honom för otrohet och befaller honom visa bort sin ledsagarinna, medan denna sitter som förstenad, mållös af häpnad öfver den okändas beteende. Herrn sökte förgäfves lugna den förbittrade sköna, hvilken i befallande ton upprepade, att han skulle bortvisa det fruntimmer, som satt bredvid honom. Härtill var han emellertid ingalunda villig, och han var, såsom det snart upplystes, lagligen ursäktad, alldenstund detta fruntimmer var hans hustru. Den uppbragta donnan, med hvilken han redan någon tid stått i närmare förbindelse, hade ej haft den aflägsnaste aning om, att han var gift. I denna högst kritiska ställning mellan de båda damerna, af hvilka den ena, djupt upprörd, bibehöll en ominös tystnad, och den andra, blek af harm, öfverhopade honom med törnärmelser, visste den olycksalige mannen, som knappt vågade röra sig från fläcken, ej hvad han skulle taga sig till, medan oupphörligt alltflera nyfikna samlades omkring dem, då slumpen, som bragt honom i denna förlägenhet, plötsligt ätven hjelpte honom derur. En vän till honom kom åkande förbi, lät kusken hålla vid denna folkskockning, såg hvem det var, som föranledt den, och gjorde kort process samt slut på uppträdet genom att hastigt och lustigt sätta sig i besittning af fredsstörerskan, taga henne till sig upp i vagnen ochi karrier köra sin väg med henne. Den äkta mannen var nu ej sen att begifva sig sina färde med sin hustru, för att hemma efter bästa förmåga lemna henne en närmare förklaring öfver den tragiska scen, i hvilken hon, helt säkert mycket mot sin vilja, spelat ,,den stummas roll. Nytt nunnekloster. I staden Posen har till allmänhetens stora öfverraskning inrättats ett nytt nunnekloster. Sju unga barfota-nunnor, samtliga tillhörande förnäma polska adelsfamiljer, inträffade nemligen för några dagar sedan i nämnde stad och mottogos af dervarande erkebiskop och ett stort antal polska damer med mycken högtidlighet och ståt samt ledsagades af dem till sina celler, hvilka företedde ett temligen torftigt utseende. Sängstä lena äro inrättade ungefär såsom britser, och utom dem utgöres hela möblemanget af en rödmålad stol och ett dito bord. Antalet af dessa nunnor kommer snarligen att förökas med en ung i Posen boende grefvinna. Att allmänheten i hela denna tillställning ser ett tidsenligt framåtskridande, det vore orätt att påstå OR RE ——