Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1867, sida 3

Skyldig Sin 101dnC kompanjon. ÖSkulden uppgick också till det nätta beloppet af fem millioner fr. Då man för Ouvrard uttalade sin förvåning öfver, att han ville qvarstanna i Sainte-Pelagie, då det ju var så lätt för honom att komma ut, svarade han alltid: .Säg mig ett annat sätt, hvarpå jag på fem år kan förtjena fem millioner francs, så skall jag i morgon lemna detta fängelse. För öfrigt förde Ouvrard i fängelset ett lif som en stor herre, och Våron försäkrar i sina memoirer, att han der gjorde lysande gästabud, vid hvilka man ofta såg de berömdaste konstnärer och penningemän som hans gäster. Man har sett något liknande i Clichy. Detta fängelses historia är så full af en sådan mängd intressanta och dramatiska anckdoter, att de skulle kunna fylla flera band; men denna historia finnes ännu endast till som tradition, hvaraf vi här vilja anföra några drag. Så t. ex. tala de gamle fångvaktarne med stor respekt om en förnäm ryss, som hvarj dag betalade två louisdorer för sin middag, hvilken han lät hemta från den fina och dyra restaurationen Cafc de Paris. Om han velat lefva tarf ligt i 4 månader, hade han kunnat betala sin skuld, men det föll honom ej i smaken. -En annan, en engelsman, hade svurit på, att han, oaktadt han var omätligt rik, aldrig skulle betala sin fordringsegare, och denne å sin sida hade svurit på att hålla honom i Clichy så länge han kunde. Han höll honom der i åtta år. Ilvarje dag under denna tid körde den engelske millionärens ekipage, med en lakej på bocken bredvid kusken ch en annan bakpå, genom allterna i Boulognerkogen och i Champs elystes, alldeles som om egaren sutte inuti vagnen; han hade i detta hänseende gifvit de strängaste befallningar. Då han dog, fann man i hans testamente den uttryckliga bestämmelsen, att hans arfvingar ej fingo betala den fordringsegare, som i åtta år hållit honom i fängelse. — Helt annorlunda förhöll det sig med en viss landtmätare och mekanikus V., som ruinerat sig genom att söka uppsinna ett perpetuum mobile. IIan funderade endast på att slippa ut och begagnade sig för detta ändamål af en sintlig list. Han visste nemligen, att hans obarmhertige kreditor, som dragit sig tillbaka från verlden och bodde på landet, blott höll en enda tidning, hvilken han samvetsgrannt läste från början till slut. Två dagar innan underhållspenningarne för arrestanten skulle betalas i förskott, lyckades det mekanikern med biträde af en vän att i ofvannämda tidning få införda följande rader: En blygsam lärd, V., som egnat hela sitt lif åt mekaniska studier, har nyligen aflidit i fängelset Clichy, der han satt häktad för skuld. Fordringsegaren, som litade på sin tidning, underlät att betala underhållspenningarne, och en half timma efter det för summade klockslaget var V. fri. — Antalet arrestanter i Clichy har i genomsnitt varit omkring 1S0, men der kunde rymmas 250. Detta maximum har endast uppnåtts en eller två gånger. Af hvad som här anförts, kan man sluta till, att fångarne behandlades med stor mildhet. Egentligt taladt, beröfvade man dem endast friheten. Till promenadplats fanns en rymlig, med träd plante rad gård och en stor trädgård. Der funnos dessutom sällskapssalar, ett bibliotek och flera slags spel, alldeles som på en rik mans landställe. Ivad kosten angick, så rättade den sig efter omständigheterna: enhvar lefde så, som han hade råd till. De rike — och sådana funnos alltid några — läto hemta sin mat från en restauration, andra spisade vid en serdeles välförsedd table dMhöte, men största delen af fångarne, hvilka ej hade mera att lefva af än de månatligen af kreditoren i förskott erlagda 45 francs, försågo sig från ett i fängelset af ett välgörenhet: kap inrättadt kök, der maten såldes under inköpspriset. Och det stannade icke ens dervid, ty de, som ville hopspara något af de 45 francs i månaden, hade, mot en betalning af 5 centimer (omkring 31 2 öre) om dagen, rättighet att sjelf tillreda sin mat i den gemensamma spiseln, som äfven inrättats af ofvannämnda välgörande sällskap. Pångarne lefde fritt bland hvarandra, endast om aftonen kl. 10 instängdes de hvar för sig i sina celler. Bref till och från dem expedierades utan att genomläsas. De månatliga underhållspenningarne, 45 francs, betaltes i förskott hvar tredje dag med 412 francs i sender. Vid fängelsets upphäfvande funnos der 100 bysatta. De ssesta sutto arresterade för minIre summor, mellan 500 och 3,000 francs. På len sista tiden hade förhandlingarne inom lagistande församlingen och i senaten ej utöfvat got inflytande på sakernas vanliga gång i Clichy. ere fångar betalade sin skuld äfven efter omstningen i lagstiftande församlingen, och flera ya blefvo likaledes insatta, så att ända till de ista dagarne i genomsnitt en arrestering egde um dagligen. Ett armband som sredsstiftare. En Sönlagsafton förlorade ett fruntimmer sitt armband vå spektaklet och annonserade följande dagen lerefter, med löfte om 10 thalers belöning för len, som återlemnade detsamma. bEn ung man iade funnit det och begaf sig personligen till den mga damens boning, för att aflemna sitt fynd. Ion lemnade honom tillträde, och då han tillbacavisade hittelönen, uppstod ett längre samtal, varvid äfven uppkom tråga om ömsesidiga slägtörhallanden. Jervid gjordes den upptäckten att le voro bror och syster af särskilda äktenskap, ch, till följe af olyckliga familjetvister, redan i in tidigaste ungdom åtskiljda, hade de sedermera cke hört något om hvarandra. Efter denna uppäckt tänkte ingendera vidare på det förlorade ch återfunna armbandet, utan tackade det gynnmma ödet, som på ett så underbart sätt fört lem tillsammans. Tam korp. I Sköfde tidning för i Lördags äses: Att korpar kunna tämjas — dessa i sitt ilda tillstånd särdeles menniskoskygga djur — orde ej vara bekant för alla. Vi hafva dock i ir här i staden haft ett intressant exempel härpå. in yngling hade nämligen på våren fångat en ådan, som blef så tam, att han gick omkring på tadens gator hvar som helst och räddes för insen, utan var snarare då en smula oförskämd, lock ej värre än en del at det species bland djuen, som kallar sig skapelsens herrar. Han var lyfiken och snokande och ville derföre stundom gga sin näsa uti det, som ej angick honom. För grodor och råttor var han en skräck. Af lessa djur samlade han och förtärde ofantliva hantiteter. Sedan han blef större, gjorde han utflykter åt skogsdungarne hä omkring för att rena motion; men, då hans beständigt hungrande nage det kräfde, återkom han, gick in i huset ill sitt husbondefolk och lät genom tydliga teccen förstå, att han var hungrig. Nästan hvad om vankades, höll han till godo. — Som sagdt ir: han räddes för ingen; men hans djerfhet kotade honom ock lifvet. En här i staden boende udre man träffade honom nämligen på en gata örliden Tisdag och gaf honom af okynne eller ågon annan outredd naturdrift ett dråpslag med ppen, så att han dog. Mannen tog sedan den lödade vederliken hem till sig och ryktet förmäem att af honom beredts en stek. Smaklig målid! Elektriska brocher och bröstnålar. Bland le föremål, som finnas å Pariser-juvelerarnes uttällning, har en korrespondent till en tysk tidning upptäckt en kuriositet, nemligen elektriska brocher och bröstnålar, som föreställa hufvuden vf olika djur, dödskallar o. s. v. När man köper en sådan nål eller broch, får man tillika ett etui, som innehåller en elektrisk apparat, men ej år större än att don Lämmacc i on väctfiolea z